Mitt liv, Mitt kaos

Nu går fyttlasset!

2011-06-13T16:35:00.001+02:00

Välkomna!

Nu försvinner Ensamma mamman och Finurliga Fröken tar över. Klicka på bilden för att komma till den nya bloggen. Hoppas att ni ska trivas och tack snälla för den här tiden. Jag har verkligen underbara läsare!

Jag flyttar

2011-06-12T16:49:00.000+02:00

Jag tänker flytta. Det känns inte bra här längre. Bloggen känns negativ och tråkig. Inte alls vad jag behöver. Och istället för att ändra den så har jag bestämt mig att flytta till ett nytt ställe och börja om från början. Det känns bäst så. En lite gladare och roligare blogg. Med foton och funderingar. Inte fullt så anonym som den här.

Jag hoppas självklart att ni vill följa med i flytten och att ni kommer gilla den nya bloggen. den är just nu under konstruktion och när det är färdigt är ni välkomna.

Paus

2011-06-01T19:49:00.000+02:00

"Jag tycker att dom luktar som en dröm mamma"

/ Min son ♥

Glädjen som jag kände för att blogga är borta och lusten att följa andra bloggar finns inte just nu.

Så jag tar en liten paus. Rensar bland bloggarna jag följer och sparar bara ett fåtal.

Jag finns fortfarande här och på mailen om ni vill komma i kontakt med mig.

ensammamamman@live.com

Tack för att ni finns!

Mors Dag

2011-05-29T11:11:00.001+02:00

Först vill jag gratulera alla underbara mammor på våran dag!

Sen måste jag hylla min fina mamma på hennes dag. Idag är det hennes roll som mamma som ska lyftas fram även om hon är en otroligt medmänniska, vän, mormor, fru och så vidare. Jag är otroligt stolt över min mamma och imponerad av hennes sätt och syn på saker. Hon har utvecklats något otroligt genom åren och hon kämpar ständigt med värk och sina barn som inte mår bra. Syskon och föräldrar som mår dåligt och klagar. Hon brukar säga att hon är imponerad av mig men om hon bara visste vilken inspirationskälla hon själv är.

Hon är så stark, snäll och förstående. Vi har våra dagar när vi umgås ordentligt och bara pratar. Om allt mellan himmel och jord, stort och smått, glädje och sorg. vi skrattar och gråter med varandra. Jag vet inte hur jag skulle klara mig utan min mamma. Tänk om jag kunde ge henne allt jag vill och hon förtjänar. Som en helg på spa full med avslappning och sköna behandlingar eller en liten Bubbla som hon alltid har önskat sig. Men min största önskan är att jag kunde ta bort hennes värk så att hon slapp denna ständiga smärta och yrsel.

Hon finns alltid där för mig och min syster (och min son så klart) Hon stöttar, pratar och kommer med goda råd. Hon lyssnar och tröstar. Även om de var jobbigt när jag var liten och hon hade det tufft när jag var tonåring har hon alltid funnits där. Hon har alltid gjort det bästa hon har kunnat och det hon trott har varit bäst för oss. Jag har alltid vetat att mamma står kvar vad som än händer. Hon har ensam haft hela ansvaret för mig och min syster. Genom sjukdomar och jobbiga tider har hon gjort allt. man tänker inte alltid på vad ens mamma har gjort för en och kärleken som en mamma känner för sitt barn förstår man inte fullt ut förrän man själv får barn. Det händer då och då att tanken slår mig: tänk att de är så här min mamma känner för mig. Jag är så otroligt tacksam för att just hon är min mamma. Jag skulle inte byta för någonting i hela världen. Varken ord eller handling kan förklara hur mycket hon betyder för mig och hur mycket jag älskar henne. Det är tur att vi är så lika för de betyder att jag har en chans att bli lika vacker som henne när jag blir äldre.

Aja Baja!

2011-05-27T11:41:00.000+02:00

Har varit på psyk idag och fått skäll. Hade gått ner lite i vikt men ligger ändå ganska okej. 56 kg till mina 164 cm är okej även om de är i lägsta laget. Men i somras var det ju 45 kg så hon är nöjd. Däremot jobbar mitt hjärta för hårt och jag fick skäll för att jag inte äter ordentligt och inte tar medicinen mot mina brister. Vi pratade mycket om varför jag låter andra göra mig illa och varför jag straffar mig själv hela tiden med att vara med människor som inte är bra för mig, skär mig, struntar i att äta och ta mediciner. Jag gör mig själv sjukare för att jag tycker att jag förtjänar det. Jag tycker inte att jag förtjänar att ha det bra. Jag har för höga krav och om någon inte anser att jag är tillräckligt bra för dom eller jag känner så straffar jag mig själv för att jag inte är tillräckligt bra, söt, intressant och så vidare. Jag ska sluta med de säger hon men jag har gjort så hela mitt liv. Anpassat mig efter andra och straffat mig själv när jag tycker att jag gör saker som jag inte förtjänar eller inte håller måttet. Inte lätt att sluta med nått som man alltid har gjort. Jag har i alla fall lovat att ta min medicin varje dag nu och att fundera ordentligt på min relation.

Ständig smärta

2011-05-23T14:02:00.000+02:00

Jag känner mig så liten och hjälplös idag. Värdelös och ensam. Det värker i mig. Det känns som om jag är trasig och håller på att gå sönder samtidigt. Ett stort svart hål som någon sliter i för att göra större. Har haft en väldigt härlig, mysig och lugn helg men ändå känner jag så här idag. Smärta och sorg. Jag är så skadad, så trasig.

Fågelholk

2011-05-20T17:18:00.000+02:00

Jag köpte en fågelholk på Panduro för ett tag sen. Hade tänkt göra i ordning den men har inte haft lust eller tid. Men nu när balkongen är fin tog jag fram den och målade den vit. Tog lite rub-ons och gnuggade på.

Jag tyckte att den blev väldigt söt och den passar perfekt på min söta lilla balkong.

Balkong

2011-05-16T23:38:00.000+02:00

Nu har jag äntligen en balkong! Eller ja den ingick ju i lägenheten men jag har bott här i 1 ½ år och aldrig använt den. Den har varit förvaringsplats åt stolar, snowracer och en stor kaninbur. Men nu är de rensat och bord och stolar har kommit fram. Duk, dynor och blomma köpte jag idag och piffade lite. Oj va det ska bli härligt att använda den i sommar. Sitta och njuta ljumna sommarkvällar, lyssna på ett sommarregn och självklart massa fika mys med sonen. Nu vart mitt hem ännu bättre.

Hur?

2011-05-15T10:39:00.000+02:00

Ska man välja bort det man vill ha mest i hela världen för att det inte alltid får en att må så bra? Kan man det? Är det bättre att avsluta nu och må dåligt ett tag eller att må dåligt ibland och sen ändå avsluta?

SlarvMaja!

2011-05-13T21:49:00.000+02:00

Min kropp är i uppror idag. Det har varit så från och till hela dagen. För lite mat och för lite sömn är väl stor del av det. Plus att jag har städat och grejat, pluggat, haft mycket möten och prov, varit ute och gått och kört yoga dom senaste dagarna. Huvudet och halsen värker. Tandvärk och mensvärk. Magen krånglar, jag skakar och fryser. Det gör ont i stort sett överallt. Jag vet att jag inte har skött mig som jag ska och har fortfarande svårt att ta mina brister på allvar. Idag har jag i alla fall tagit alla mediciner som jag ska och måste fortsätta med de nu. Min kropp orkar nog inte mycket mera. Äta går knappt för jag mår illa vad jag än stoppar i mig men det brukar bli så när jag slarvar ett tag. "Bara att tvinga i sig" Blir en lugn helg med sonen. Så lugn som den kan bli med en aktiv 4½ åring hemma.

Upp och ner Fram och tillbaka

2011-05-09T20:42:00.000+02:00

Helgen var upp och ner precis som mitt liv. Fredagkvällen började när sonen åkte och jag bröt ihop i en panikångest attack i köket. Låg länge på golvet och skakade, grät och försökte andas vilket kändes omöjligt. När jag återfick kontrollen gjorde jag mig iordning för att åka till pojkvännen och mysa men när det var dags att åka bröt jag ihop igen och fick stanna hemma. Efter mycket tårar och medicin däckade jag och sov nästan hela lördagen. Lördag kvällen blev bättre och jag mös hos pojkvännen. Igår hade jag det så härligt. Var hos hans föräldrar. Det var rena paradiset där med massa skog, fågelkvitter och annars total tystnad och vi hade det så skönt i solen. Vilket resulterade i att jag ser ut som en gris idag men härligt var det. Vi avslutade dagen med en skön promenad och sen mys i soffan. Tittade på "Det blir bättre" och av igenkännande och trötthet grät jag mig igenom hela programmet. Idag har jag trotsat min ordination och gått en promenad. Lite för långt och lite för fort men så skönt det var!

Så här är mitt hjärta just nu. Det är gjort av papper. Ihopknycklat och sönderrivet. Jag har blottat mig helt och känner hur otroligt skört mitt hjärta är. En ända liten vindpust så skulle det krossas helt. Är rädd att det aldrig skulle gå att laga efter det. Jag känner mig naken, rädd och otroligt ömtålig. Som att ett ögonkast skulle få mig att falla. Jag har lämnat ut mig totalt och ger allt. Kanske är det så här det ska kännas då..... Jag är så skadad på så många sätt.

♥ Han ♥

2011-05-05T14:42:00.001+02:00

Tänk att det ska vara så svårt att få det att fungera. Att bara njuta av att vara kär. Relationer med människor är spännande och lärorika men otroligt svårt. Jag är så kär och så rädd. Min hjärna skriker då och då att det aldrig kommer fungera och att jag borde ge upp medan mitt hjärta säger att det är så här det ska vara. Det är honom jag ska vara med. Han är så fin, gullig, omtänksam, rolig, smart och trygg. Han är bestämd, vet vad han vill, kan bli jätte arg och är svartsjuk. Han är vad jag vill ha och behöver. Men det är inte lätt att vara med någon. Jag undrar vad han ser hos mig och varför han vill vara med mig. Vad har jag att ge?

Jag har inte släppt in någon i mitt liv sen jag träffade sonens pappa för sju år sen och knappt då för han var aldrig intresserad och kom aldrig nära. På den tiden dejtade jag pojkar. Pojkar som inte visste vad dom ville och knappt hade levt. Nu är jag tillsammans med en man. En man som har levt, haft förhållanden och vet vad han vill. Dessutom har vi båda barn som blandas in i allt det här. Det är en helt ny situation för mig som gör mig förvirrad och rädd. Det är svårt att få ihop olika viljor, barn, olika bakgrunder. Varannan vecka förhållanden där barnen är viktigast ena veckan och vi är viktigast den andra. Dessutom står jag här med min sjukdom och försöker reda ut mitt liv och vem jag är bakom all ångest. Jag har växt upp i sjuka förhållanden och har alltid gjort vad alla andra vill och tycker och det jag tror förväntas av mig. Alltid gjort allt för att bli omtyckt och få lite närhet. Destruktiva förhållanden och beteenden. Nu när jag försöker hitta mig själv, vem jag är och vad jag vill är jag livrädd för att tappa bort det för att det inte passar honom. Att jag ska ändra mig för att tillfredställa som jag alltid gjort. Men jag måste nog lära mig att släppa in, ta konflikter, kompromissa och inte trycka undan den jag är. Undra hur mycket tålamod han har med mig.....

Men jag är så kär! Har nog aldrig varit så här kär i någon innan. Han får mig att känna mig trygg, omtyckt och lycklig. Han lyssnar och frågar. Är intresserad och intressant. Han får mig att skratta otroligt mycket och ofta. Han pushar mig till att göra saker och får mig att vilja göra saker. Även om han ibland trycker på lite för hårt men det kan inte vara lätt att veta. Han får mig att tycka bättre om livet och att vilja bli bättre. Han har fått mig att kämpa ännu hårdare för att bli frisk. Han är dessutom en underbara pappa och har världens sötaste dotter som jag tycker så mycket om. Han är ständigt i mina tankar och jag kan inte tänka mig att vara utan honom eller med någon annan. Han har någon slags dragningskraft och jag släpper honom inte i första taget. Jag har miljoner fjärilar i magen hela tiden och längtar så jag håller på att bli tokig varje stund jag inte är med honom. Det är otäckt att känna så här starkt och samtidigt otroligt härligt!

Framtidsplaner

2011-05-04T19:05:00.000+02:00

Imorgon får jag veta vilka sommarkurser jag om in på. Håller tummarna för att det är tillräckligt många för att få pengar från CSN. Och att det är dom som jag helst vill läsa. Kommer rapport sen när jag vet.

Men jag har funderat och planerat framtiden lite dom senaste dagarna. I alla fall om man pratar utbildning och yrke. I höst hoppas jag ju på lärarutbildningen vilket då blir 4 år. Sen läste jag igår att man efter att ha arbetat som lärare i minst 3 år kan läsa till speciallärare eller specialpedagog. Verkar vara tre terminer på distans. Och jag vill självklart läsa båda. Och eftersom det är på distans kan man förhoppningsvis jobba samtidigt. Tänk att vara både speciallärare och specialpedagog inom 8-9 år. Och när jag är runt 45 hoppas jag på att kunna åka utomlands för att arbeta som lärare. Kanske Afrika och varför inte ett tag i Thailand också. Jag vill ju så gärna få ungdomar att tycka om skolan och vilja lära sig saker samtidigt som jag vill hjälpa dom med extra behov. Ungdomar som har hamnat snett, har det svårt hemma, blir mobbade eller bara behöver extra stöd. Min mamma säger att jag kommer skriva en bok och bli känd =) Kanske jobba som coach eller nått och inspirera andra. Men det får vi väl se... Det här är i alla fall mina planer för framtiden. Ganska långt fram i tiden också.

Vart?

2011-05-03T21:47:00.000+02:00

Vart tog solen och värmen vägen? Här har det varit blandat med regn, hagel och snö i ett par dagar nu.

Det är ju maj månad och vi hade väl ändå nog med snö och kyla i vintras?

Jag som njöt så av solen och värmen....

Orkar inte

2011-05-01T22:12:00.002+02:00

Jag har tänkt skriva i flera dagar men det finns ingen ork. Jag orkar ingenting. Jag tvingar mig till att göra det jag måste men ingenting mera. Hur jag ska orka ha sonen hela veckan vet jag inte. Jag är så trött. Gråter av utmattning och att sova hjälper inte. Jag äter så mycket och bra jag kan och tar järntillskott men är så trött att jag bara vill dö. En förlamande trötthet som inte släpper. Det finns ingen ork, ingen kraft, ingen lust. Ångesten tar över ibland för jag orkar inte stå emot. Men mestadels är jag för trött för att bry mig om den.

Ingen ork

2011-04-28T17:18:00.000+02:00

Mina värden är dåliga. Blod och järn brist är vad jag vet men alla lyste rött. Igår tog dom flera prover. Fem rör blod vilket jag känner av idag. Jag rensade förrådet och bar tunga kartonger samt gick en promenad efter det. Inte så smart. Så idag kommer jag inte ur sängen. Jag ligger med datorn på magen och orkar knappt hålla mig vaken. Behöver vila och fylla på med energi för imorgon kommer sonen hem igen. Jag hoppas verkligen att jag kommer orka för just idag känns det inte så. Idag orkar jag knappt tänka. Jag behöver plugga men det går inte. Jag behöver städa och fixa hemma men det går bara inte. Kan inte stå upp några längre stunder.

Här igen

2011-04-26T21:38:00.000+02:00

Jag har haft en väldigt härlig påskhelg. Underbart väder och både mysiga och roliga äventyr. Tyvärr orkar inte min kropp speciellt mycket. Mina värden är dåliga och idag har jag varit hos läkare och imorgon ska det tas mera prover. Blod och järn brist till att börja med. Ordinationen är i stort sett att inte lämna sängen/soffan om jag inte har ätit ordentligt. Jag blir andfådd och mitt hjärta arbetar för mycket bara av att gå upp i trappan till min lägenhet. Det finns ingen som helst ork. Dock har ångesten hållt sig borta nästan hela helgen men ikväll kom han på besök igen. Jag skakar och kan inte andas. Kropp och psyke är helt slut efter den här helgen trots att det har varit bra och ändå rätt lugnt. Nu ska det vilas ännu mer i veckan. Har varken hunnit eller orkar skriva eller läsa bloggar så jag ligger lite efter men ska försöka ta igen den snart.

Glad Påsk

2011-04-21T16:25:00.000+02:00

Sonen fick leta påskägg redan idag eftersom han åker imorgon

Jag önskar er en härlig påsk helg!

Här är inte mitt mående som det borde vara. varken fysiskt eller psykiskt.

Men jag ska njuta av helgen, solen och vila och äta mycket som ordinerat.

Livet är vackert

2011-04-18T17:42:00.000+02:00

♥ Idag har jag njutit av livet. Varit här och nu. Jag satt i solen och kände strålarna värma min hud, jag lyssnade på fåglarna som sjöng och luktade på blommorna. Världen är vacker när det är vår. Det är ljusare och lättare. Det var länge sen jag njöt av livet. Vet inte när jag gjorde det senast. Inte tänkte på det förflutna eller framtiden. Inte massa jobbiga tankar eller stress över att hinna med olika saker eller vilja göra något annat. Jag bara satt där och lyssnade, luktade och kände. Andades och njöt. ♥

Jag har varit hos min mamma idag. Vi hade ett långt och djupt samtal om livet. Vi har det ofta. Pratar om våra liv och våra tankar. Vi diskuterar hur vi har det, vad vi vill och drömmer om. Pratar problem och lösningar. Vi vrider och vänder på saker och ser det från olika håll. Vi har lika syn på det mesta men kan ändå ge varandra råd och tips och även olika synviklar. Min mamma säger ofta att jag imponerar henne och att hon ser saker annorlunda när vi pratar. Vi ger och tar. Jag har en otroligt klok och vacker mamma. Vi har alltid givande och utvecklande samtal. Djupa men avslappnande. Men idag känner jag att tankarna stannar kvar. Det gav mig mycket att fundera över.

En helg till

2011-04-17T19:33:00.000+02:00

Nu var det dags igen. Jag vet inte varför. Vi har haft en lugn och mysig helg jag och sonen. Bara tagit de lugn. Lekt, pratat, tittat på film, läst, ritat, varit ute plockat blommor. Kanske för att jag tycker att vi inte gjort tillräckligt, kanske för att jag inte riktigt orkar, kanske för att han är intensiv. Kanske finns det ingen anledning alls. Hjärtat slår fort och hårt, det trycker över bröstet, tankarna snurrar runt och jag skakar. Tårarna är inte långt borta men jag kämpar emot. Det har varit svårt att äta i helgen. Jag har fått tvinga i mig och tvinga mig till att göra saker. Jag är så trött. Jag är så trött på att alltid kämpa emot känslor och tankar. Att behöva slåss och alltid vakta mina tankar. Att tvinga mig själv till att göra helt normala och vanliga saker som att handla eller laga mat. Att gå och lägga sig är hemskt och att vakna är ännu värre. Då börjar det igen. Jag vill inte och jag orkar inte. Det finns lugna och mysiga stunder men så kommer det igen.

Virkat

2011-04-15T10:53:00.000+02:00

Har ni sett vad jag har fått ihop under veckan? Jag är långt ifrån bra på det men det syns väl i alla fall vad det är? Det är så kul när det faktiskt blir något och man har nått att göra med sina händer. Bara att fortsätta och hoppas på ännu bättre resultat och söta gubbar. Sköldpaddan måste ju få några kompisar.

En vecka

2011-04-13T15:49:00.000+02:00

En vecka. Det är hur mycket semester min sons pappa tar ut i sommar. En vecka. En vecka där han har sonen men han ska åka iväg på semster utan honom den veckan. Hans enda lediga vecka. Han tar ut sin semster i början av nästa år istället för att åka utomlands i tre veckor. Även då utan sonen. Det är svårt att beskriva hur jag känner. Hur arg jag är på honom och hur ledsen jag är för min sons skull. Hur ont det gör att jag skaffade barn med en sån man. Och hur tacksam jag är över att jag har beslutat att vara ledig med honom i sommar så att han hinner med lite ledigt och får semster. Sovmorgon, äventyr, bada, skrapa upp knäna, bli solbränd och få myggbett, åka iväg på semster. Få njuta av dagarna tillsammans med en av sina föräldrar. Inte spendera hela sommaren på förskola och med sin farmor och farfar. Hur underbara dom är så är det inte mamma och pappa.

Äntligen ♥

2011-04-11T11:43:00.000+02:00

En svacka igen

2011-04-08T10:20:00.000+02:00

Igår var jag så trött. Jag sov till och med en stund när sonen var på förskolan vilket väldigt sällan händer. Jag låg i soffan hela dagen. Orkade inte röra mig. Konstiga tankar och dumma funderingar fanns i mitt huvud hela dagen. När sonen hade somnat brast det. Jag grät floder och kunde inte sluta. Jag hade ont i hela kroppen men värst var smärtan inne i mig. Det kändes som att jag höll på att bli uppäten inifrån. Som ett stort mörkt hål som bara blir större. Det kröp i hela kroppen när jag låg stilla men när jag rörde mig gjorde det så ont. Jag låg där i mörkret i min säng, i fosterställning och bara grät. Plötsligt kändes det som om jag var tillbaka i december när det var som värst. När allt jag ville var att dö. Igår låg jag där igen och bad om att få dö. Att slippa det här. Jag försökte hitta lösningar. Lätta sätt att dö på, hitta anledningar och ursäkter till varför det skulle vara okej. Till slut somnade jag av ren utmattning.

Jag verkar ha ramlat ner en bit igen. Ångesten är värre och mitt självskadebeteende är starkt. Jag straffar mig själv. Äter dåligt, går längre och fortare än jag orkar, plågar mig själv med tankar och minnen som får mig att må dåligt. Jag vill skada mig själv. Både fysiskt och psykiskt. Förstöra för mig själv. Jag längat efter att skada mig, skära mig för att den fysiska smärtan ska ta över det psykiska. Det är svårt att stå emot. Jag har haft ett sånt beteende väldigt länge. Inte ätit eller hetsätit, skurit mig, förstört för mig själv när jag tyckt att jag har varit för glad. Umgåtts med människor som inte är bra för mig och låtit dom behandla mig illa. Dom som har behandlat mig bra har jag drivit iväg eller själv behandlat illa. Jag är inte värd att vara omtyckt eller vara glad.

Aldrig ifred

2011-04-06T11:30:00.000+02:00

Jag vaknade med ångest. Det välkända trycket över bröstet, känslan av att inte riktigt få luft, hjärtat som slår i otakt och en kropp som vägrar sluta skaka. Inte gråta! Inte ge efter! Fixa sonen och tvinga i mig frukost, lämna på förskolan och gå och handla lite. Hög musik i öronen för att dränka allt annat och en liten stund med okej ångestnivå. Men sen var det dags igen. Fosterställning i soffan och bara gråter. Måste plugga, äta och duscha. Vet varför han är här. Vi ska iväg i eftermiddag och det ska bli jätte kul. Men det är ju dumt att tro att jag får göra det utan att må dåligt.

Längtar ♥

2011-04-05T20:07:00.000+02:00

Oj va jag längtar till sommaren just nu.

Vi ska ha det så mysigt i sommar jag och sonen. Sola och bada.

Åka på semster tillsammans och bara njuta. Äta för mycket glass och klia på våra myggbett.

Bygga sandslott, fånga fisk, grilla, spela fotboll, ha picknick, gå barfota, plocka blommor, cykla,

plocka jordgubbar. Jag har så mycket planer och tankar.

Explotion!

2011-04-04T18:45:00.000+02:00

Jag blir så ARG! Varför ska det alltid vara jag som håller koll på allting? Som ska sköta allt från papper och tider till kläder? Personalen på sonens förskola frågar inte ens längre om hans pappa ska vara med på utvecklingssamtalet utan bokar in de när han är hos mig. Idag när vi kom påminde personalen mig om att lapparna om semstern skulle varit inne förra veckan. För cirka 3 veckor sen gav jag den till sonens pappa. Jag sa vad det var och när det skulle vara inne. Jag hade även fyllt i allting förutom hans veckor. Men han har inte lämnat in den. Ännu en gång fick jag ringa och påminna honom. Som om jag vore hans mamma fast vi flyttade isär för över 2 ½ år sen. Han visste inte vad det var för lapp jag pratade om, att han hade fått den eller vart den var. Det är inte första gången. Jag får hålla koll på och följa med på tandläkarbesök och läkarbesök. BVC kontroller tar jag och han har nog inte varit med sen sonen var bebis. Han kunde inte ens ta ledigt för att se på luciafirandet i vintras. Det är inte första gången jag får stå till svar för vad han gör på förskolan. Vilka kläder sonen har eller inte har, papper som ska in, studiedagar och saker som ska med eller saker som händer. Kan han inte ha koll på saker och ting själv? Ta ansvar över sin egen son?

Det kanske är mitt eget fel som har tagit den rollen. Kanske för att jag inte bara låter de vara så att han får skulden. Saken är den att det är jag som får skulden. Det är mig förskolepersonalen pratar med och inte honom. Han vet hur jag mår och har mått. Jag har nog med mig själv och orkar ibland inte ens av bara mig. Ändå ska jag ha stenkoll på allting. Varför ska han överhuvudtaget ha honom varannan vecka när det är jag som har koll på allt och hans mamma och pappa som tar hand om sonen på hans vecka. Bättre att jag har honom mera. Jag har skaffat barn med en som är precis som min pappa! Inte ett dugg intresserad och ingen koll på någonting. Lyssnar inte och är inte alls egagerad i vad som händer. Nu får det faktiskt vara bra!

Tillbaka igen

2011-04-02T21:42:00.001+02:00

Det är sällan jag har panikångest. Det händer men inte ofta. Min ångest kommer inte i attacker utan är mer konstant. Den ligger ständigt på en grundnivå som jag alltid kämpar med för att hålla där den är. Jag sitter ständigt på locket för att han inte ska lyckas ta sig ut och ta över. Tankar som snurrar och som jag måste trycka undan eller bearbeta. Idag har han kommit ut. Jag har fortfarande kontroll men han är så stark att all min kraft, min tid och mina tankar går till att hålla honom på den nivån han är för att inte ta över helt. Det är hela tiden på gränsen. Ena handen runt mitt hjärta och den andra runt min hals. Trycker, klämmer åt. Jag bestämmer, jag har kontroll. Han får inte ta över. Men det håller inte hur länge som helst. Han är på väg. Han blir starkare eller så är det jag som blir svagare. Jag orkar inte hålla emot hur länge som helst.

Helg!

2011-04-01T22:26:00.001+02:00

Vår helg började med ett kalas. Mammas man fyller år idag och vi har varit där ikväll. Pratat och ätit gott. Sonen kom hem i eftermiddag och vi tog även med oss pojkvännen för att träffa delar av släkten. Sonen gav honom både en puss och en kram när han åkte hem. Känns skönt att han gillar honom även om de gör mig ännu räddare att det inte ska hålla. Vill inte att han ska fästa sig vid honom om de inte skulle funka. Ständigt dessa tänk om och ifall....

Vita och lila tulpaner, två trisslotter och en bok fick den underbara mannen som har varit min pappa i så många år. Han är värd så mycket mer men jag hoppas att han vet hur mycket jag älskar honom och hur tacksam jag är för att han finns för oss.

Upp och ner

2011-03-30T13:13:00.000+02:00

Ja som sagt, ena dagen känns det som att jag är på väg mot inre lugn och i nästa stund är allting kaos. Igår hade jag så ont i kroppen och var så trött att jag inte kom upp ur sängen. Idag är det bättre men eftersom kroppen är okej är psyket värre. Det kan inte vara lätt att leva med mig. Han är så fin och har världens tålamod. Jag kan vara glad ena stunden för att sen börja gråta. Jag är så osäker på mig själv och på oss. Känslorna för honom skrämmer mig och jag är extremt svarsjuk och sårbar. Jag är så rädd och med mitt självskade beteende försöker jag då och då få honom att lämna mig. Få honom att se att jag inte är nån han vill vara med. Direkt efter blir jag så ledsen. Varför gör jag så? Tänk om han faktiskt lämnar mig? Vad händer då? Hur klarar jag det? Jag stänger av mina känslor då och då. Är kall och hård. Klarar mig bra utan honom och alla andra. Det är bättre att vara själv. Men det håller bara en kort stund och sen blir jag rädd och ledsen igen. Jag är så förvirrad. Så konstig. Hur kan han stå ut med mig? Hur orkar han? Jag orkar ju inte ens med mig själv....

Lugn och trygg

2011-03-27T22:40:00.000+02:00

Ibland får jag för mig att jag är på väg mot ett inre lugn. Att jag faktiskt har grävt fram mycket av mig själv och är på rätt väg. Men bara ibland. Ångesten har hamnat lite åt sidan just nu och fokus ligger på att hitta mig själv. Jag letar och analyserar. Vem har jag varit, vem är jag och vem vill jag vara? Vad är jag och vad är ångesten? Varför är jag som jag är och reagerar som jag gör? Jag vänder och vrider, känner efter och funderar. Vissa dagar känner jag mig nöjd. Vissa dagar är jag mer förvirrad än tidigare.

Jag vet att jag är bra som jag är. Jag har bra sidor och mindre bra sidor. Sidor som jag behöver jobba med. Vissa ska jobbas bort, vissa minskas och vissa ska jag lära mig att acceptera och leva med. Dem bra ska lyftas fram och förstärkas. Jag är en bra människa. Precis lika bra som alla andra. Alla är unika och speciella. Alla är olika men ändå lika. Ingen ska dömmas. Ingen kan döma mig för ingen har levt mitt liv. Nått jag vet att jag brinner för är att alla ska var den dem är och bli accepterade. Jag vill att människor ska känna sig själv och vara nöjda med sig själva. Inte jämföra sig med andra och tävla mot ouppnårliga mål. Jag är inte där en själv men hoppas att jag är en bit på väg.

Ny dörrmatta

2011-03-23T11:00:00.002+01:00

Det var ett tag sen jag visade nått ifrån vårat hem men här om dagen fick jag hem en ny fin dörrmatta som jag måste visa er. Jag tycker att man blir så glad av det!

Köpt på HM för 134,50 (hade 20% på en produkt)

Så mycket tårar....

2011-03-21T22:06:00.000+01:00

Och så faller jag igen. Ångesten kommer som ett slag i magen och tårarna går inte att stoppa. Jag hatar allt jag är och gör. Vill bara få ett slut på allt. Jag är trött på kampen, trött på lidandet. Jag är trött på livet och på mig själv. Att alltid vara förvirrad och ledsen. Ständigt slåss mot sig själv.

Jag vet att jag är trött. Har gjort mer än jag brukar och de tar på både kropp och själ. Jag är inte så stark. Slås ut av små saker. Det är mycket som händer och många tankar. Kär och livrädd på samma gång. Skola och framtidsplaner. Sonen och allt runt honom. Människor i min omgivning som av olika anledningar inte mår bra. Nya möten och upplevelser. Ångest och fobier. Det händer mycket. Snurrar fort.

Men min reaktion gör mig arg. Tårar och ångest. Av små saker som andra inte ens funderar på. Vem får ångest av att sonen äter ett päron utan att tvätta händerna? Eller stortjuter för att man har ätit kvällsmat? Jag vill bara vara normal. Fungera som alla andra. Och ha en kropp och ett psyke som inte är så jävla svagt. Som inte bryts ner av en vindpust eller motarbetar sig självt.

Jag försöker dölja tårarna för sonen under hela eftermiddagen och kvällen. När han har somnat ligger jag i fosterställning i timmar och bara gråter. Ber om ett slut på detta helvete.

Musiken är min räddning

2011-03-21T16:26:00.000+01:00

Efter en bra och mysig helg med massor att göra är både kropp och psyke helt slut. Hög musik i mina öron är det ända som funkar för mig idag och imorgon när prinsen är på förskolan blir det en lång promenad för att få luft och rensa huvudet. Musik och promenader är det ända som fungerar när det blir för mycket för mig och jag behöver det regelbundet för att kunna fungera.

Lärare

2011-03-19T11:16:00.000+01:00

Jag ska bli lärare. Det har jag bestämt mig för. Problemet är att välja vilken årskurs jag vill undervisa. Jag var inställd på årskurs 1-3 eller 4-6 men då måste jag klara matematik B. Däremot kan jag bli lärare i årskurs 7-9 och välja vilka ämnen jag vill undervisa i utan matten om jag inte klarar den. Jag hade först tänkt små barn för att man då får vara med från början. Alla minns sin första lärare och barn brukar se upp till sin lärare i den åldern. Tonåringar däremot brukar vara skoltrötta och ha en egen vilja. Säga emot och vara svåra att fånga och få intresserade. Det blir en större utmaning men samtidigt kan man få igång mera diskussioner och lägga upp undervisningen mer tillsammans med eleverna.

Jag vet varför jag vill bli lärare. Jag älskar att gå i skolan och lära mig nya saker och det vill jag överföra på andra. Jag vill få elever att tycka att det är kul och intressant. Att förstå att det är bra att kunna olika saker. Jag vill se alla individer och hjälpa dom att göra det bästa dom kan. Att få dom att inse att bara man vill så kan man. Att man måste arbeta hårt för vissa saker men att det är härligt att nå sitt mål. I en klass med små barn ska man lära dom det grundläggande men i en klass med tonåringar ska man fånga deras intresse och hjälpa dom igenom en tuff tid i livet. Att hjälpa dom att komma till det stället dom vill, hjälpa dom att bli det/den dom vill.

Min första tanke var att bli kurator och hjälpa ungdomar. Men som lärare tror jag att man kan få lite den rollen i alla fall. Samtidigt som man försöker förbereda dom inför gymnasiet och resten av livet. När man är i tonåren är det så viktigt att passa in eller att vara helt tvärtom. Jag tycker att människor är så intressanta. Varför vi gör som vi gör och hur vi har blivit som vi är. Att få andra att inse att vi är alla lika men ändå olika. Att alla har precis samma värde och att man kan lära sig så mycket i varje möte med en annan människa. Att få ungdomar att se att dom är bra precis som dom är, att det är tufft att gå sin egen väg ibland men att man ska vara sann mot sig själv och göra det man själv vill och tror på.

Ansökningen till höstens lärarutbildning är inskickat så nu håller jag tummarna för att jag kommer in. Och ni är så söta så ni gör säkert det samma.

Fram och tillbaka

2011-03-16T18:34:00.001+01:00

Det är inte lätt att följa med. För någon månad sen var jag ensam varannan vecka och gjorde som jag ville. Jag har under flera år och speciellt det senaste året haft väldigt svårt att göra saker. Nu gör jag helt plötsligt massor. Åker till olika ställen, äter på andra tider, har någon bredvid mig barnfri kväll och natt. Det är en stor ändring. Självklart mysigt och positivt men väldigt jobbigt. Jag blir trött, får kämpa ännu mer emot tankarna och får självklart ökad ångest. Samtidigt så är de härligt att vara kär och ha någon att vara med, pussa på och få höra hur fin man är. Jag har ändå en sjukdom hur bra mitt liv än är och den skiner igenom. Ångesten gillar inte att den får mindre uppmärksamhet och slår då hårdare för att jag ska fokusera på den. Mina rutiner blir rubbade och min säkerhet. Det är väldigt bra träning och jag har gjort otroliga framsteg på väldigt kort tid men det resulterar i bakslag och mycket jobb. Jag har dessutom ett självdestruktivt beteende så ju lyckligare jag är dessto mer straffar jag mig själv, väntar på att det ska hända något, att han ska lämna mig eller talar om för mig själv att jag inte förtjänar det här. Jag letar fel och blir irriterad. Jag förstör för mig själv och kämpar mot mig själv för att inte göra det. Det är krig inne i mig mot mig själv och mot min ångest. Mitt liv är upp och ner, rörigt, härligt, stressigt, lyckligt, ångestfullt och kärleksfullt på samma gång. Det är mycket för både kropp och själv just nu och de är svårt att hålla ihop allting.

Vår på väg?

2011-03-15T11:09:00.000+01:00

Här skiner solen från en blå himmel. Fåglarna kvittrar utanför mitt fönster. Kan det vara så att våren faktiskt är på väg? Jag ligger lite efter i skolarbetet men har haft så ont i huvudet några dagar att det är svårt att koncentrera sig. Försöker att inte oroa mig. Jag vet att jag kan ta igen det. Har lämnat in två uppgifter idag och har två kvar att göra men har två veckor på mig att göra dom. Behöver också räkna lite matte och skriva på min b-uppsats. Men det fixar jag. Ska ignorera huvudvärken och gå en sväng nu tänkte jag.

Kroppen

2011-03-13T09:51:00.000+01:00

Systers ben en sommarkväll 2010

Tänk att det är så svårt att acceptera och tycka om sin kropp. Min kropp fungerar precis som den ska. Förutom allting inuti mig som man inte tänker på som hjärta, hjärna, lungor, lever, njurar och så vidare fungerar så kan jag gå, se, höra och prata. Min kropp har skapat ett barn och sen helammat i nio månader. Helt utan att jag egentligen gjorde någonting alls. Tänk vad fantastiskt det är! Jag har tio fingrar och tio tår. Jag har två öron som hör min sons underbara skratt och härlig musik, två ögon som ser vårt vackra land och alla färger. Jag har en näsa som känner lukten av blommor och ny tvättade kläder. Min mun kan le och ge ifrån sig ljud samt känna massa olika smaker. Jag kan äta vilken mat som helst för jag har inga allergier, jag kan dansa när jag vill och sjunga och hoppa. Maten går igenom kroppen och den tar upp det den behöver, blodet pumpas runt som de ska och allting bara fungerar. Tänk så otroliga våra kroppar är. Även om min hjärna inte fungerar riktigt som den ska pga min sjukdom så fungerar allting annat. Man borde vara tacksam för det. Varför funderar man så mycket på om man väger lite för mycket? Om man har lite volanger och tigerränder, små eller hängiga bröst? Kroppen fungerar ju och är helt otrolig som fixar så mycket och kan återhämta sig från nästan allting. Man borde titta mer på hur och att den fungerar istället för hur den ser ut. Kroppen är dessutom bara ett skal och den du är sitter inne i dig.

Kanin?

2011-03-10T16:56:00.000+01:00

Jag försökte mig på att virka en liten kanin. Första försöket slutade i en svamp och andra försöket blev en orm. Bilden på dom blev visst inte heller så lyckad. Kanske har en sån dag idag helt enkelt.....

Välkommen vår!

2011-03-08T16:31:00.001+01:00

Det är så vackert när våren är på väg. Här skiner solen idag och fåglarna kvittrar. Snön smälter och jag har svårt att låta bli att le. Världen är vacker och livet är härligt.

Mitt liv är fullt med kontraster. Upp och ner, mörkt och ljust. I december ville jag dö och idag känns allt ljust och glatt. I lördags hade jag ångest som jag trodde skulle göra mig galen och idag är allting lätt.

Kraftfullare än på länge

2011-03-06T10:15:00.000+01:00

Igår slog han till med full kraft. Från ingenstans kom han. En så stark ångestattack har jag inte haft på otroligt länge. Jag kunde inte andas eller tänka klart. Hjärtat rusade, jag var yr och det svartnade för ögonen. Kroppsdelar domnade bort, hela jag skakade och var iskall i hela kroppen. Det kändes som om jag vilken sekund som helst skulle helt tappa förståndet. Jag försökte hålla kvar vid en tanke för att inte bli galen. Det höll i sig i ungefär två timmar och jag var säker på att döden var en lättare utväg än att kämpa emot den. Det kändes som om jag hade släppt tanken på att ångesten bara är en känsla så hade det helt slagit över i huvudet. Jag var säker på att jag höll på att bli galen. Det gick inte att hålla emot utan han tog över både min kropp och mina tankar. Det fanns så lite kvar som var jag och hur jag än kämpade så fick jag inte komma igenom. Jag var fånge långt inne i mig själv medan han styrde mig och slet så mycket han kunde i bitar. Vi var på väg i bilen på en liten utflykt och hela resan dit förstördes av min ångest trots att jag hade tagit medicin innan vi åkte. Men vägen hem var lättar. Då släppte han sakta taget och jag slog mig fram bland ruinerna. Jag såg förödelsen och började inse konsekvenserna. Jag var så trött när vi kom hem. Kunde knappt hålla mig vaken tills sonen hade somnat. Idag är jag helt slut. Skulle nog kunna sova hela dagen. Har ont i hela kroppen och är fortfarandde skakig. Är ledsen, arg och förvånad över vad som hände igår. Att han kom så fort och med sån kraft, att han höll sig kvar så länge och hur liten och svag jag var. Jag hade ingenting att sätta emot. Hann inte ens reagera förän han hade tagit över.

♥ Underbara unge ♥

2011-03-05T11:00:00.003+01:00

Igår kväll var det Ice Age 2 på TV4+ och jag och sonen tittade lite på det innan det vad dags för honom att sova. Självklart kommer det reklam lite då och då och den ena reklamfilmen var från Bregott om deras smör och det springer runt kossor. Ni vet säkert vilken jag menar. Då utbrister sonen:

"Men kossor gör väl inte smör!?"

Tänk att man kan vara så smart fast man bara är 4 ½. Och visst har han rätt på sätt och vis. Jag hann inte förklara hur det funkade för filmen började igen och han hade inte lust att lyssna på en av mammas lektioner just då.

Min lilla fotograf

2011-03-02T22:16:00.000+01:00

Kan min son ha blivit påverkad av sin mamma tror ni? Han har kommit på att han kan låna min lilla kamera och fotografera. Han tar kort på det mesta och gärna på mig. "Mamma säg omelett!" säger han ofta. Eller något annat roligt ord som bajskorv, tjockis, krokodil, choklad osv. Men han är för söt min lilla fotograf och fina kort blir det också. Har man en mamma som fotograferar allt man gör och till och med maten innan man får äta så kan man väl inte bli annat än påverkad. På fredag är han hemma igen och vi börjar som vanligt men en myshelg tillsammans för att sen fortsätta med en lugn vecka med några timmars förskola och pluggande för mig och sen ännu mera mys tillsammans. Längtan är stor!

Andra tankar

2011-03-01T11:22:00.000+01:00

Jag har visst varit en dålig bloggare och bloggläsare. Det är någon som stör mitt liv just nu. För ett tag sen hade jag en dejt med en kille som gjorde mig livrädd. Han gör mig fortfarande livrädd men vi träffas mycket ändå. Man ska gå emot sina rädslor har jag lärt mig. Dessutom är det otroligt svårt att låta bil honom. Han är så otroligt snäll och omtänksam. han får mig att må så bra att jag nästan kan trycka bort rädslan. Men rädslan och osäkerheten finns där. Han stör mitt liv och min vardag. Jag ler och känner mig lycklig men väntar på att det ska ta slut. Jag väntar på att han ska tröttna, tycka att jag är konstig eller jobbig eller visa dåliga sidor som jag inte tycker om. Det känns konstigt att vara glad och lycklig Han får mig att känna mig trygg. Han håller om mig, pussar på mig, säger att jag är vacker, lyssnar på mig. Han vet hur sjuk jag är men blir inte rädd. Han backar när jag behöver tid för mig själv men påminner mig om att han finns om jag behöver prata.

Ska det vara så här? Ska det kännas så här? Är det här lycka? Kärlek? Jag är förvirrad. Jag vill vara själv men han har brutit det. Jag vill vara med honom. Jag är rädd för att det går för fort. jag är rädd för att bli sårad. Jag behöver tid att bli friskare och hitta mig själv. Jag vet varken ut eller in..

Träning och bättre mat

2011-02-26T09:24:00.000+01:00

Jag längtar efter att börja röra på mig. Att träna upp ork och muskler. Få arbeta med kroppen och känna att jag gör något. Förbättre resultat, bli piggare, må bättre och orka mera. Jag längtar efter att äta bättre. Mat som jag mår bra av. Varierande kost som ger energi, vitaminer och mineraler. Äta som man ska för att må bättre. Hålla vikten och vara nöjd med mig själv och min kropp. Ha rutin på motion och mat, bli fastare och starkare. Orka leka med min son och utföra hushållssysslor utan att vila emellan varje moment.

Jag har suttit still i stort sett hela mitt liv. Det senaste halvåret har jag varit fast i min soffa. Jag har knappt ätit någonting alls men det jag äter är enformigt och inte bra för mig. Jag tränar på att kunna äta andra saker med ångest och fobier stoppar mig. Frukt och grönt äter jag knappt en gång i veckan mot fem om dagen som rekommenderas. Jag äter aldrig fisk, kyckling eller potatis. Mycket socker och kolhydrater stoppar jag i mig när jag väl äter och jag äter mycket på förmiddagen för att inte äta någonting alls på eftermiddagen och kvällen. Jag vill inte gå ner i vikt för jag väger redan för lite. Men jag vill ha ett sunt och bra liv. För mig själv och för min son. Visa honom vad bra mat är, hur man bör äta. Att man ska röra på sig och vara ute varje dag. Inte behöva säga både nu och då att mamma måste vila eller mamma orkar inte. min ätstörningssköterska säger att promenader räcker för mig och jag orkar knappt gå upp för trapporna utan att bli trött men sakta men säkert ska jag bli starkare. Promenader är skön. Jag behöver dom för att röra på mig, få frisk luft och rensa huvudet. Sen försöker jag med lite yoga då och då och fuskar lite med övningar som situps och armhävningar. Längtan finns och nu när våren är på väg är det nog dags att sätta igång och försöka hålla i. Ett friskare, sundare liv.

Önskar er en härlig helg!

Mammaliv trots ångest

2011-02-23T19:56:00.000+01:00

Igår bakade vi kakor jag och prinsen. Hallongrottor formade som hjärtan och mördegskakor med kanel. Sen var vi hos mormor hela eftermiddagen. Idag har jag pluggat, tvättat och lagat mat. Sen har vi byggt tågbana, skrivit och räknat, pratat och läst om rymden, spelat bowling i hallen och varit ute och åkt stjärtlapp och klättrat i snöhögar. Vi har också hunnit med att se en film.

Men ångesten trycker i bröstet. Tankarna vill inte försvinna och det är svårt att andas. Inte lätt att vara mamma just ikväll. Men sonen sitter lugn bredvid och leker med sina gubbar. Han har sån fantasi och han pratar och grejar. ibland ber han mig om hjälp med något, ska berätta nått eller vill att jag ska se vad han gör. Jag försöker andas lugnt och tänka på att jag är en bra mamma som gjort massa mys med min son den här veckan och att vi har två mysdagar kvar. Imorgon ska vi gå och hämta ett paket med böcker har vi bestämt och spela mera bowling som han tyckte var otroligt kul. han behöver inte aktiveras hela tiden. Men det är inte lätt att fungera normalt med denna djävuls ångest. Den kommer främst på kvällarna. Det kan ibland gå en hel dag utan en enda tanke på ångesten (även om det är sällan) Men framåt eftermiddagen/kvällen slår den till med riktigt kraft.

Fångad

2011-02-21T19:03:00.001+01:00

Idag är jag fångad av ångesten. Luften går inte att andas, maten går inte att äta, tankarna går inte att styra. Hjärtat galopperar, trycket över bröstet är konstant och allting snurrar för fort.

Tre veckor sen mitt senaste samtal hos psykologen. Hur ska det gå när hon är mammaledig?

Exakt ett år sen min senaste magsjuka. Det präntas in i mitt minne. Fast jag rent logiskt vet att det inte betyder att jag blir magsjuk idag så får ångesten mig att tro det. Tar medicin och pussar på min son.

Försöker andas och distrahera min hjärna. Titta på barnprogram, plugga, prata med prinsen, betala räkningar. Om han bara kunde släppa taget om mig...

Förskola vs hemma

2011-02-19T11:34:00.002+01:00

Själporträtt på mig och sonen ritade den 7/2 2011 (jag är ingen vidare konstnär...)

Min prins är hemma igen och lyckan är svår att beskriva. Vi har det så mysigt. Han är otroligt omtänksam och gosig och dessutom otroligt rolig. Han får mig att skratta högt. Min fina lilla pojke! Tyvärr är han sjuk. Har feber, hosta, snorar och har ont i huvudet.

Hans pappa lämnade honom igår. Irriterad som vanligt och han gör mig ledsen varje gång. Igår sa han att han inte tyckte att de var bra att sonen var hemma från förskolan. Förra veckan han var hos mig tog vi ledigt och bara hade det mysig. Den här veckan har han varit sjuk nästan hela veckan så hans pappa påpekade att han måste vara på förskolan nästa vecka. Det är tydligen som en skola och han missar massor när han är där.. Nästa år börjar han sexårs/förskoleklass och efter det är det allvar. Då måste han gå på lektioner, göra läxor osv. I minst 12 år ska han sitta i klassrum och lyssna på lärare (vilket jag tycker är underbart eftersom jag älskar att gå i skolan) Så varför kan han inte få vara ledig lite innan det är dags? När han är hos sin pappa är han nästan 50 timmar per vecka på förskolan så varför inte vara ledig lite då och då? Få sova lite på morgonen, äta frukost i lugn och ro, pyssla och greja hemma och få mysa. Dessutom kommer de snart en tid när han inte alls vill vara med mamma eller pappa utan bara vara med kompisar. Jag skaffade inte barn för att andra skulle ta hand om honom. Och det går ingen nöd på honom när vi är hemma om hans pappa tror de. Vi var ute och lekte, matade fåglarna, gjorde snögubbar, åt på bestämda tider, pysslade, va i Afrika, målade, läste, räknade, tränade på att skriva, lagade mat tillsammans, hade filmkväll och massa annat. Jag är en bra mamma som älskar att vara med min son och hitta på saker med honom. Jag tror inte att han mår dåligt av att vara hemma ibland. Han frågade inte en ända gång om han skulle till förskolan när vi var hemma. Och nu är han sjuk och det är sportlov. En av hans bästa kompisar på förskolan var hemma i 9 veckor i somras och inte mådde han dåligt av det. Jag tror att tid med sina föräldrar är väldigt viktigt. Sen är det klart att barn behöver sina vänner och vänja sig vid att ha tider och passa och likande men att vara hemma från förskolan en eller två veckor tror jag knappast skadar min son. Han kan behöva lugn och ro lite då och då. Få varva ner och mysa lite. Jag jobbar varje sommar så varför inte vara lediga tillsammans nu istället och bara ha det bra tillsammans? Hans pappas ointresse för att vara med sin son gör mig ledsen och att han inte kan glädja sig åt att vi hade en mysig vecka tillsammans utan istället påstå att det inte är bra för honom att vara med mig.

Skadat gods

2011-02-16T16:21:00.000+01:00

Han är väldigt snäll, omtänksam och förstående. Han backar inte pga min sjukdom, han har tålamod med mig och förstår att jag inte kan vissa saker. Han skickar gulliga sms, säger att han tycker om mig, vill träffa mig och tar det försiktigt när vi väl träffas. Han är skild och har sin dotter varannan vecka. Han är social och glad. Har spännande intressen och har gett mig härliga och roliga förslag på saker vi kan göra.

Jag vill inte. Jag är rädd. Vill inte ha någon nära. Jag vill vara ensam. Ha mina rutiner. Slippa riskera att bli sårad. När sonens pappa lämnade mig bröt jag ihop. När killen som jag har varit kär i i 10 år och varit med i 2 ½ år hittade en ny blev jag nästan inlagd på psyk för att jag var en risk för mig själv. Jag ville dö. Jag vill inte riskera att det händer igen. Jag vill inte att någon annan ska ha sån makt över mig. Få mig att må så dåligt.

Jag är ofta trött, har dagar som jag bara gråter eller dagar där jag bara vill dö. Jag har dagar när jag inte orkar gå upp för trapporna utan få hjärtklappning och tappa andan. Det finns dagar då jag inte kan gå ut för att ångesten tar över. Jag kan behöva sitta i timmar och koncentrera mig på en film eller liknande utan att prata för att stoppa ångesten. jag blir trött av ingenting. Jag kan inte äta ute eller gå å bio. Jag måste få städa och diska själv för gör någon annan det måste jag göra om det. jag kan skratta en hel dag för att sedan gråta hela kvällen. Jag avskyr människor och är rädd för att släppa in dom samtidigt som jag tycker att varje möte med en annan människa är spännande och lärorikt och jag vill hjälpa andra. Jag är förvirrad och väldigt arg. Jag vet inte vad jag vill eller vad som är jag och vad som är ångest.

Jag vill inte utsätta honom för mitt sjuka liv och jag vill inte riskera att han skadar mig.

Oron för mitt barn

2011-02-15T22:49:00.000+01:00

Jag tänker på min son. Jag oroar mig för hur han mår. Jag funderar på vad han gör, om han saknar mig, om han känner sig trygg och älskad. Om det är nått han funderar på, nått han inte tycker om?

Har han kompisar på dagis? Är dom snälla mot honom? Äter han ordentligt? Har han det bra med sin pappa? Går det bra nu när pappas nya tjej har flyttat in? Har dom mycket tid med honom? Tid att lyssna, prata och leka? Hur kommer de bli när han blir större? Hur kommer det gå för honom i skolan? Kommer han ha kompisar? Hur påverkas han av vår separation, pappas nya, sin sjuka mamma? Jag oroar mig och tänker på honom hela tiden. Precis som dom flesta mammorna. Och jag saknar honom nått otroligt. Jag är inte hel när han är borta.

♥

2011-02-14T18:41:00.000+01:00

Jag hoppas att ni alla har en härlig alla ♥ dag!

Lilla Spöket

2011-02-13T13:22:00.000+01:00

Det här är resultatet av det första jag har virat. Ett snett litet spöke.

Men jag är nöjd. Inte så dåligt för att vara första gången och nu kan de bara bli bättre.

Man ska inte vara så hård mot sig själv.

Lära sig att virka

2011-02-11T13:46:00.000+01:00

Igår var jag i stadens garnaffär och köpte små söta nystan i olika färger samt ett litet häfte med instruktioner. Nu ska minsann jag ge mig på att virka små söta figurer jag också. Det finns så många fina i bloggarna runt omkring och nu tänker jag testa. Hoppas att de inte är så svårt som jag tror. Vi får väl se om jag får ihop någonting. Undra just vad jag ska börja med?

Mat till en fyraåring

2011-02-10T16:00:00.004+01:00

Igår pratade jag och sonen om vad vi skulle äta idag. Eftersom han är väldigt kräsen när det gäller mat frågade jag honom vad jag ska bjuda på för att han ska bli nöjd. Hans favorit är pasta med ostsås och kött och grill krydda på. Så jag föreslog att vi skulle äta pastagratäng idag. Då sa han att han ville ha sån pasta som gör åska. Oj vad jag kliade mig i huvudet! Jag har skruvar, snäckor och vanliga makaroner hemma så jag förstod ingenting. Vi gick ut i köket och tittade i skafferiet. Det var snäckor han menade.

- Dom ser ju ut som moln mamma. Som gör åska.

Idag har vi varit

2011-02-09T20:30:00.001+01:00

Som ni ser såg vi en hoppande känguru, en giraff bland trädblommorna, en elefant uppe på ett berg, en tiger bakom buskarna och så simmade vi i en flod med krokodiler i. På flygplanet bjöds det på festis och bananer och de var en skumpig resa både dit och hem. Vi smög på djuren och såg dom i våra kikare. För man vågar ju inte komma för nära.

Så trött

2011-02-09T09:59:00.000+01:00

Jag är trött på att behöva ta medicin för att fixa kvällarna. Jag är trött på att inte orka dammsuga eller diska utan att behöva vila. Jag är trött på att fortfarande känna att maten är en fiende. Jag är trött på att ständigt vara trött. Jag är trött på att säga nej till saker som jag egentligen vill men inte vågar/kan. Jag är trött på att ångesten styr mitt liv. Jag är trött på hjärtklappningen och trycket i mitt bröst. Jag är trött på det ständiga katastrofläget min kropp befinner sig i. Jag är trött på alla tankar i mitt huvud. Jag är trött på tårar och smärta. Jag är trött på att inte få leva mitt liv fullt ut hur mycket jag än kämpar.Jag är trött på att inte kunna gå upp för trapporna utan att bli andfådd. Jag är trött på att alltid vilja sova men ändå inte sova speciellt bra när jag väl gör det. Jag är så trött.....

Härlig Helg!

2011-02-06T21:34:00.000+01:00

Skriver, räknar och ritar

Vilken mysig helg vi har haft. Vi har tittat på filmer, ätit både godis och glass (och mat självklart) Vi har varit ute och gått, lekt doktor, läst böcker, spelat spel, lagt pussel, skrivit och ritat. Prinsen sitter och skriver mitt namn och sitt eget namn med ett hjärta emellan om och om igen. Underbara unge! Han pussar och kramar på mig. Säger att han älskar mig, att jag är en rolig mamma, världens bästa mamma och en fin mamma. Jag måste ha gjort någonting rätt som har en sån fin son! Att han dessutom kan skriva både sitt eget och mitt namn är imponerande. Dessutom kan han räkna till jag vet inte hur långt på svenska och till åtta på engelska. De kanske många fyraåringar kan men jag är väldigt imponerad och stolt. Som alla mammor är över sina barn. Jag har till och med hunnit sitta i lugn och ro i min nya schäslong och läst en tidning under dagen. Otroligt skönt!

Sonen har satt upp alla sina tavlekritor och leker att dom är hus

Mitt största problem just nu är veckans matsedel. Usch vad jag tycker de är svårt att komma på vad man ska äta. Främst till lunch men även till kvällsmat. Jag funderar, kollar igenom apparna i telefonen, söker recept på nätet och så vidare. Jag vill ha enkla och snabba recept med god mat. Helst billigt också. Dessutom har jag ju svårt med maten och sonen är rätt så petig och äter inte vad som helst utan ska ha sina favoriter om och om igen. Men korvstroganoff blir man trött på ganska snabbt. Har ni några tips eller förslag får ni gärna lämna dom. Vad äter ni på vardagarna? Vad gillar ni? Har ni några snabba favoriter?

Mumsigt mys ♥

2011-02-05T11:53:00.000+01:00

Igår kom sonen hem och vi gick ner till stan och hyrde filmer och köpte lite gott.

Så nu kan vi mysa hela helgen!

Det här är jag

2011-02-03T15:50:00.001+01:00

♥ Mamma ♥ Dotter ♥ Syster ♥ Student ♥ 26 år ♥

Kontrollbehov, drömmare, organiserad, städmani, lite lat, godisgris,

empatisk, vill att alla ska ha samma rätt, avskyr folk som dömer andra,

vetgirig, vill hjälpa andra, osäker, älskar musik och tv-serier,

unik och udda, rädd och nyfiken.

Min son är mitt allt. Han ger mig så mycket kärlek och lycka varje dag för att inte prata om hur mycket han lär mig. Han är en fantastisk liten person. Så snäll, omtänksam, rolig och smart. Men de tycker ju alla mammor om sina barn. Jag har även en fantastisk mamma, en underbar syster och en pappa som jag inte tycker om.

Jag studerar och älskar det! Jag älskar att lära mig nya saker och skulle kunna gå i skolan resten av livet. Men min plan är att bli lärare. Då kan jag spendera massa tid i skolan och förhoppningsvis få barn att tycka om lärande lika mycket som jag gör. Dessutom lär man sig så mycket av barnen och kan vidareutbilda sig mycket. Jag drömmer också om att en dag skriva en bok.

Förutom att lära mig saker, skriva och läsa älskar jag att fotografera. Det gör jag väldigt ofta och håller just nu på med projekt 365. Ett foto om dagen varje dag under 2011. Min syster får ställa upp som modell lite då och då och sonen är ju med på otroligt många kort så klart. Annars fotar jag vardag, natur och detaljer. Baka och laga mat tycker jag också är roligt men pga min ätstörning (mer om det längre ner) ägnar jag mig inte åt just det så mycket längre.

Mitt hem visas lite då och då här i bloggen. Jag älskar min lägenhet och håller ofta på och fixar i den. Ändrar om, städar och plockar. Men jag drömmer om ett hus lite lagom långt från staden. Med spa avdelning, härlig natur runt om, walk in closet, en brasa för kalla kvällar och ett stort vackert kök. Ett ställe där man har mer möjligheter att göra om och mer plats att njuta och fotografera på. Jag läser alldeles för mycket bloggar. En salig blandning av livstil, mammabloggar, inredning, foto, pyssel och så vidare. Men alla dessa skänker så mycket glädje och inspiration att jag inte kan sluta eller välja bort.

Jag har diagnosen generaliserat ångestsyndrom (GAD) vilket jag antagligen har haft nästan hela mitt liv. Men den ändrar lite i styrka och uttryck under åren. Det betyder att jag har en överdriven rädsla och oro för saker och har mycket ångest. Den har dom senaste åren utvecklats till dels depression, fobier och tvångstankar men även en ätstörning. Jag går hos en psykolog, KBT och hos en ätstörningssköterska samt äter medicin för det. Varje dag är en kamp mot min ångest och mina tankar men jag gör framsteg hela tiden även om de kommer bakslag ibland. Jag kommer antagligen aldrig bli helt frisk utan alltid få göra saker trots ångest och rädsla men förhoppningsvis kommer jag att bli bättre och bättre.

Jag bloggar för att skriva av mig, dela med mig av mitt liv och min sjukdom. Många har tackat mig för att jag delar med mig och försöker sätter ord på hur jag mår. Då vet man att man inte är ensam, att de finns flera och att man inte ska skämmas. Jag tycker om att fota och visa mina foton här, jag älskar att läsa och kommentera andras bloggar och tycker om att ha ett ställe som är mitt där andra kan läsa och kommentera.

Det är jag. Vem är du?

Nytt

2011-02-02T15:50:00.000+01:00

Under helgens IKEA besök handlades både det ena och det andra. Jag köpte en anslagstavla för min nya pysselhörna (eller ska jag kanske kalla det kontor/inspirationsplats) En anslagtavla är ju allt annat än rolig att titta på så jag klädde min med tyg från Jotex. Den är lite tom för tillfället men tanken är att fylla den med inspiration form av bilder och citat.

Det blev också en schäslong istället för min fåtölj som jag hade innan. Schäslongen blev så bra! Vit och fin och dessutom så skön att ligga i. Och med lite kuddar och plädar blir ju allting mycket mysigare.

Sen måste jag bara säga att man gärna får kommentera mina inlägg, tycka olika och argumentera emot. Jag vill inte att någon ska tycka synd om mig och det är inte därför jag skriver. Jag skriver för att få ur mig hur jag känner oavsett om det är bra eller dåligt samt visa foton och vad jag har gjort. Men att skriva anonyma kommentarer till mig tycker jag är fegt. Anonyma kommentarer som avslutas med ett namn och/eller mail är helt okej. Stå för vem du är när du skriver till mig. Har du något att säga så gör det men att gömma sig bakom anonymitet gillar jag inte. Dessa kommentarer godkännes inte och kommer inte att kommenteras mera nu. Skriv vem du är eller maila mig istället.

Ganska bra ändå

2011-02-01T20:23:00.000+01:00

Efter ett samtal med min psykolog, en promenad, era fina kommentarer och ett besök av min underbara mamma mår jag bättre. Jag känner mig okej även om jag fortfarande är både trött och ledsen. Men det känns ändå okej och efter att ha pratat och diskuterat förstår jag lite mera och kan acceptera att de är så här. I alla fall just nu.

Till mammas besök bakade jag muffins så att vi kunde fika. Chokladmuffins med chokladbitar och kokos i. Dom blev godkända av mamma.

1 Februari

2011-02-01T11:51:00.000+01:00

Ringar från GinaTricot 79 kr

Jag kan inte sluta gråta. Kan inte sova. Herr ångest har tappat sitt grepp lite och har istället bjudit in sin bror Mr depression för att ta över. Det går ju tydligen inte att släppa mig trots att jag kämpar emot med allt jag har. Smärtan i bröstet är så stark att det känns som om jag ska gå sönder. Tårarna slutar inte rinna. Jag vill inte, orkar inte, kan inte. Oavsett vad så är jag ensam. När ångesten och sorgen kommer finns bara jag. Ingen kan hjälpa mig igenom det, ingen kan hjälpa mig att göra saker som ger mig ångest. Jag är fast i det här, ensam. Oavsett hur många jag pratar med, hur mycket medicin jag tar så kan bara jag göra jobbet. Och jag orkar inte alltid. Jag kan inte hålla fasaden uppe hur länge som helst. Och eftersom han alltid finns bakom mig orkar jag inte springa hela tiden. Ibland måste jag stanna för att hämta andan, ibland snubblar jag. Då tar han mig direkt. Jag förstår inte mig själv. Jag känner mig ensam men vill inte träffa någon, jag vill göra något men bara vara ifred, jag vill men ändå inte. Jag önskar saker från livet men i nästa sekund vill jag ingenting. Allt är upp och ner och jag förstår ingenting. Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. Jag är trött på att ha det så här. På smärtan, på tårarna. på det ensamma livet som bara försvinner förbi medan jag sitter och inte gör någonting. Jag kan inte, vet inte hur. Jag kämpar och gör framsteg för att sen få ett bakslag. Jag undrar vad som är fel. Varför kan jag inte göra de jag ska? Leva livet som man ska? Är jag lat? Bekväm? Rädd? Varför lägger jag inte av och ser till att göra någonting med mitt liv? Att ligga och gråta och ständigt ha ångest tjänar ingenting till. Varför gör jag ingenting?

MåndagsLista

2011-01-31T19:00:00.004+01:00

Det var länge sen jag skrev en Måndagslista nu. Jag gjorde det nästan varje måndag ett tag. Skrev ner saker som jag var tacksam för just då. Nu när sonen är hos sin pappa och jag känner mig ensam och ledsen tror jag att det är dags för en lista igen. Se att det finns saker att vara tacksam för. Så vad är jag tacksam för idag?

♥ Min underbara son självklart! Även om han inte är hos mig just nu så skänker han mig så mycket lycka och glädje hela tiden.

♥ Mitt fina hem som jag älskar och idag har piffat till ännu lite till.

♥ Min underbara syster som följer med mig på galna upptåg, hjälper mig med mycket, lyssnar när jag behöver prata och får mig att skratta så att jag inte kan andas.

♥ Min fantastiska mamma som alltid hjälper, stöttar, peppar och lyssnar. Oavsett när och var finns hon där. Det spelar ingen roll vad som händer runt om henne eller hur hon själv mår.

♥ Min mammas man som har tagit hand om mig som sin egen dotter i många många år. Han finns alltid där med kloka ord och varma kramar.

♥ Att jag har börjat plugga igen. Det är jätte kul.

♥ Min lust att fota, pyssla och organisera

♥ Min blogg som ger mig glädje och utrymme att både skriva av mig och få vara kreativ.

♥ Mina fina läsare som lämnar underbara kommentarer och dessutom har egna fantastiska bloggar som inspirerar mig nått otroligt varje dag.

PysselHörna

2011-01-30T12:31:00.000+01:00

Idag ska jag och min härliga syster ta en sväng till IKEA för att handla lite. Jag ska ha en fåtölj, några hyllor och lite små grejer. Sen ska jag ta tag i min lilla kontorsdel här hemma och göra om den så att inspirationen till att pyssla kommer igång. Få undan onödiga saker, få fram det fina och se till att saker är lättillgängligt. I min förra lägenhet hade jag en stor pysselhörna och nu känner jag att det är dags igen.

Lika hemskt!

2011-01-29T10:11:00.000+01:00

Det här med att vara varannan vecka mamma är verkligen fruktansvärt. Att behöva säga hejdå till sin underbara lilla son gör så ont. Att missa det han gör. Igår satt han på golvet och sa: "Mamma, jag kan inte bestämma mig om jag vill vara hos dig eller hos pappa idag" Min underbara lilla prins. Det gör så fruktansvärt ont i mig varje gång han har åkt. Fredag kvällen är alltid värst. Jag gråter, längtar och tror att jag ska gå sönder av ångest. Tröttheten och ångesten som jag har tryckt undan under veckan han har varit kommer ifatt och allting kommer samtidigt. Jag tänker igenom veckan. Vad som varit bra och mindra bra. Vad som har blivit fel och vad jag skulle ha gjort mera. Jag slår ofta på mig själv för att jag inte har gjort tillräckligt med honom eller varit arg någon gång. Ångrar att jag inte lekte mer eller hittade på nått speciellt. Men nu försöker jag tala om för mig själv att jag är en bra mamma. Vi har gjort mycket mysigt, jag har lyssnat och lekt. Vi har skrattat massor och gosat. Läst böcker, varit och matat ankorna, haft filmkväll, lekt i snön, köpt ansiktifärg och målat honom som batman. Jag har bara blivit arg två gånger och man får bli arg. Det är okej att tålamoden inte räcker hela tiden. Jag gör de absolut bästa jag kan efter min förmåga och det är bra nog. (Övertalar mig själv)

Jag tror aldrig att jag kommer vänja mig vid att ha honom varannan vecka. Dels den ständiga saknaden efter honom och sen att ställa om sig på att vara ensam från en timme till en annan för att sen när man kommit in i det ändra tillbaka till att främst vara mamma igen.

Usch va mycket gnäll de har blivit i min blogg på sista tiden.... Ska skärpa mig!

Mycket tankar, Lite förändring

2011-01-27T22:08:00.000+01:00

Redan när jag vaknade i morse kände jag att det inte var en bra dag. Trött och ledsen redan från början. Har mycket tankar i huvudet just nu och efter en vecka med sonen kommer tröttheten och allt jag har tryckt undan ifatt mig. Men efter ett möte med min psykolog och en promenad i solen med musik i öronen hade jag rensat mitt huvud lite och fått ny energi.

På eftermiddagen strök jag gardiner och bytte i vardagsrummet, sovrummet och badrummet. Tidigare hänge det ett ljusgult duschdraperi för fönstret i badrummet men nu blev det en svart gardin istället och så fixade jag till det med några wall decos från Panduro. Eftersom de var sent var det för mörkt för att få bra foton men här kan ni ändå se lite av hur det nu ser ut på mitt badrumsfönster. Ganska kul idé faktiskt.

Mycket av mina tankar snurrar runt studierna. Dels har jag inte riktigt kommit in i de än och känner mig lite stressad över att läsa litteraturen och göra uppgifterna. Dessutom har dom nu ändrat lärarprogrammet till hösten vilket betyder att jag nu behöver matte b för att komma in. Detta känns tungt eftersom jag inte kan lära mig matte och redan har försökt två terminer även om jag blev sjukskriven innan jag var klar med den andra. Nu har jag fått veta att man kan göra det nationella provet på komvux för att få godkänt. Så det måste jag anmäla mig till och sen plugga som en galning för att fixa det. Hur nu de ska gå... Jag har även pratar med mina lärare på komvux för att få tenta av de sista av kurserna och få godkänt i dom. Så tråkigt att bara ha missat en månad av skolan och ha gjort nästan alla uppgifter för att sen inte få ett slut betyg.

Sen räknar jag på hur många veckor jag har kvar med lån och bidrag från CSN, vad jag behöver för att bli klar, vilka årskurser jag vill undervisa, vad jag gör om jag inte kommer in, hur jag klarar mig ekonomiskt, att jag väljer saker för att jag vill eller väljer bort för att jag inte vill så att det inte är ångesten som väljer åt mig vilket det ofta är. Som att jag känner att det är år 1-3 jag vill inrikta mig på men så tar ångesten över och övertalar mig på alla möjliga sätt att de antagligen inte är bra och att jag borde välja någonting annat.

Min psykolog sa idag att jag nog straffar mig själv av någon anledning. Istället för att skära mig så straffar jag mig själv på ett annat sätt och låter ångesten begränsa mig och låta bli allt jag tycker om och vill. Kanske är det så... Min uppgift i veckan var att göra saker jag njuter av. Inte hålla på och tänka om och ifall utan göra sånt jag tycker om. Som fotbad, äta nått gott, träffa en vän...

Hoppas på att kunna sova i natt efter att ha fått skriva av mig lite och fått ut mina tankar.

Tack!

2011-01-25T17:37:00.000+01:00

Jag har så många fina bloggläsare som lämnar underbara och stöttande kommentarer!

Att ni vill läsa och titta på mina bilder betyder så mycket. Att ni lämnar så mycket kärlek och omtanke till mig får mig många gånger att gråta. Okända människor som är så snälla och stöttande. Ni är verkligen kloka. Det gör mig rörd, varm och glad att ni finns, kommer tillbaka och skriver till mig. Dessutom har ni själva underbara bloggar där ni delar med er av era liv, inspirerar och får mig att le. Att läsa om hur ni har det, vad ni gör eller få se hur ni bor är otroligt roligt och speciellt eftersom jag har så lite vänner och inte kommer ut mycket. Då är det härligt att genom dataskärmen få kommunicera och träffa underbara människor i Sveriges alla hörn (och även utanför Sverige självklart. Jag har faktiskt läsare i andra länder också och jag följer en del utlandsbloggar)

Just nu är det tyvärr så att jag inte har så mycket tid eller ork för att skriva tillbaka till er eller besöka er. Jag har ju börjat plugga igen vilket är väldigt roligt men tar mycket energi. Dessutom är sonen hemma och vi grejar, myser och hittar på saker mellan dagis och föreläsningar. Så får jag behov av att skriva av mig eller visa en bild och så gör jag ett snabbt inlägg här. Jag kollar alltid statistiken och godkänner kommentarer varje dag men tid och ork till att hälsa på er finns inte riktigt. Jag kan längta efter de men de slutar alltid med att jag inte hinner eller somnar innan jag har kommit så långt. Många gånger lägger jag mig med sonen och somnar för natten då. Visst är det skönt att vara igång med skolan och att sova mycket men de tar mycket tid från annat som jag tycker om. Och ångesten finns ju alltid där så att jag måste hålla den på avstånd och stå emot. Men jag vill att ni ska veta hur mycket jag uppskattar er alla. Oavsett om ni lämnar kommentarer eller inte så är alla som kommer in hit otroligt välkomna och jag är så glad att just DU är här och läser. Bloggen och ni läsare hjälper mig otroligt mycket i många olika situationer. Snart kommer jag tillbaka till er igen och ser vad ni har för er ♥

Härligt att höra!

2011-01-24T16:40:00.000+01:00

Idag när jag och sonen kom till förskolan berättade en av fröknarna att hans två bästa kompisar hade legat i soffan på morgonen och haft sååå tråkigt. När hon frågade varför dom hade så tråkigt svarade dom att det var för att min son inte var där ♥

Ständigt...

2011-01-21T22:28:00.002+01:00

Jag vill inte ha de så här... Jag är så trött på ångesten. Jag är lycklig när sonen är hemma. Jag har så mycket jag vill göra med honom. Jag vill vara där när jag läser, lyssnar, pysslar, myser... Inte hela tiden trycka undan ångesten. Oavsett hur mycket jag kämpar så ligger den där. Får mig att oroa mig för varje liten sak vi ska göra. Alltid gå på helspänn och ha hjärnan på högvarv. Bara för att jag gör saker, är glad och inte pratar eller skriver om ångesten betyder de inte att den inte är där. Det finns stunder när den är så svag att jag nästan glömmer bort den. Men de får jag alltid sota för. Den kommer alltid tillbaka och slår till riktigt hårt. Den finns där oavsett när och var. Denna ständiga oro och att alltid vara inställd på katastrofläge. Tankarna på om, när, ifall och hur finns ständigt. Tankar om vad som kan hända, logiskt och ologiskt, sätt att undvika det och sätt att lösa olika situationer som skulle kunna inträffa. Olika sätt att minska ångesten och olika anledningar till att slippa undan saker som gör mig orolig eller får ångest. Varje gång jag tror att jag har kommit en bit ramlar jag ner igen. Ångesten trycker ner mig varje gång jag tycker att de börjar gå bra. Ingenting verkar hjälpa. Jag vet att de de bara är en känsla. Att de inte är farligt och att de går över. Men de hjälper inte. Att ständigt kämpa emot och göra saker trots trycket i bröstet, skakande ben och händer tröttar ut mig. Jag blir helt slut av den ständiga kampen. Det måste bli bättre någon gång. Jag vet inte hur de är att leva normalt. Att inte behöva övertyga sig själv om att man klarar det och inte kommer dö. Att inte ha de värsta tänkbara scenariot i tanken och alltid vara tvungen att trycka undan ångesten och försöka verka normal bland folk när hjärnan bara snurrar av tankar och konstiga idéer att stoppa...

Hur?

2011-01-20T23:18:00.000+01:00

Imorgon kommer min son hem igen. Lyckan och ångesten slåss om att ta plats och försöker att putta ut den ena. Jag känner mig så förvirrad, arg och lessen. Jag har längtat en vecka och vet så mycket mysigt som jag vill göra med honom och saker vi har planerat under veckan. Ändå kommer ångesten och slår sina klor i mig och förstör min lycka. Tar bort min glädje, gör mig lessen och arg. Tar bort min ork och min lust. Trycker ner mig och sparkar sedan på mig när jag är nere.

Jag känner mig så trasig inuti och den känslan har jag haft så länge jag kan minnas. Jag står utanför alla andra och tittar in. Jag får inte och kan inte vara med. Jag är inte som alla andra och hur mycket jag än försöker så kan jag aldrig vara en del av gemenskapen som andra har. Hur gör man när man inte hör hemma någonstans? Inte passar in och inte är som andra? När man aldrig har hittat någon som är ens lite lik en själv? Hur gör man när man känner sig så trasig att man aldrig kan tänka sig att de kommer gå att laga? När såren är för stora och man har förlorat för mycket blod? När inga plåster, bandage, trådar eller läkare i världen kan få det att läka? När tårarna aldrig verkar ta slut och kommer vid de mest konstiga tillfällena? När smärtan och ångesten alltid ligger precis under ytan och väntar? Aldrig låter mig få glömma för en sekund vem jag är och hur jag mår....

Mmmm.....

2011-01-19T19:57:00.001+01:00

Ni vet ju att jag älskar mitt hem och ständigt håller på och grejar här. Nu har jag köpt fyra svarta korgar på Netto. Billigt och snyggt. Kan ju inte bli bättre. Dom tre mindre är i hallen och den största har jag ställt bredvid soffan och lagt i våra ihoprullade filtar i. Har sett de lite här och där i bloggvärlden och tycker att de är både snyggt och ser mysigt ut. Jag har blivit lite filt frälst och måste köpa flera. Det är ju så mysigt!

Kommer ni ihåg den här klänningen som jag blev så förälskad i men inte köpte? Idag gick jag in på Lindex och på första rea ställningen hänger den! Bara en och i min storlek. Nedsatt från 299 kr till 179 kr. Gissa vad som nu hänger i min garderob ♥

18/365

2011-01-18T16:48:00.000+01:00

Jag håller i. Ett foto om dagen. Det har ju bara gått 18 dagar så än är det varken svårt eller jobbigt men de kommer nog. Vissa dagar tar jag ett snabb kort på nått jag/vi gör och vissa testar jag massa olika saker och funderar halva dagen på hur jag ska få ett snyggt foto på vad dagen har innehållit. Men de är lätt om man inte vill eller har tid att lägga på de. Då tar jag ett snabbt kort med mobilen bara och laddar in i datorn senare.

Idag har jag varit hos min underbara mamma och kollat igenom böcker som jag läste som barn och en del tog jag med mig hem till sonen som vi kan läsa när han kommer hem igen ♥

Idag börjar det

2011-01-17T09:40:00.001+01:00

Idag är det dags. Idag börjar jag studera igen. Det är lite nervöst. Men bara två av kurserna börjar idag och två nästa vecka. Idag börjar Social pedagogik och.Livets mening. Nästa vecka sätter också Kost Näring Hälsa och Kreativt Skrivande II igång. För mig som förra terminen läste 12 kurser känns 4 väldigt lite. Men det är 100 % och jag vet att jag måste börja försiktigt. Inte ta ut mig för mycket för att fixa det. Jag vill inte bli sjukskriven igen och att läsa 12 kurser/275% är inte smart oavsett vem man är. Man hinner inte och blandar ihop allting. Så nu börjar vi lite lugnt.
En sak i taget. Det viktigaste först.

♥ Jag är svag för varm choklad ♥

Igår tittade jag på en DVD som hette "Yoga for dummies" Den var väldigt bra. Hon förklarade enkelt alla ställningar, vad det var bra för, vad man skulle tänka på och både en enkel variant på ställningen och en lite mer avancerad. Så jag testade lite igår och i morse började jag dagen med en solhälsning. Men jag gjorde bara en eftersom jag var lite osäker på den men tanken är att jag ska börja varje morgon eller i alla fall de flesta med att göra solhälsningen ett par gånger. Det var jobbigare än jag trodde men väldigt skönt och jag tror att de kan vara bra för mig. Få röra på sig, fokusera på andning och kropp.

Min lördagkväll

2011-01-16T13:04:00.000+01:00

Nu ska ni få höra mina vänner. Igårkväll hade jag en dejt! En kille som jag har pratat med i över ett år men bara träffat en gång. Han kom hit igår men en stor chokladkaka till mig och så tittade vi på film och efter den pratade vi väl i nästan fyra timmar tror jag. Han åkte inte hem förrän vid halv fyra i morse. Nu är ju inte jag intresserad av ett förhållande egentligen utan vill vara själv och reda ut mitt liv. Men det kan ju ändra sig. Det var i alla fall väldigt trevligt och vi hade roligt. Så vi får se vad som händer i framtiden.

Jag är så dålig på att besöka er just nu och kommentera. Får så mycket fina kommentarer av er hela tiden men hinner inte runt till er. Är en dålig bloggvän men hoppas på lite tid ikväll eller imorgon. Längtar efter era fina och inspirerande bloggar.

13 januari

2011-01-13T19:31:00.000+01:00

Oj vilken dag det har varit. Jag och sonen tog en liten sväng med sparken på eftermiddagen. Det var riktigt mysigt och kul men oj vad jobbigt de var att köra. Jag blev helt slut. Vi gjorde också ett litet "fynd" på vägen som jag ska visa er en annan dag. Se om ni också tycker att de är ett fynd eller inte.

När vi kom in drack vi varm choklad med några after eight bitar i. Otroligt gott! Måste ju passa på och göra lite mys så här sista kvällen innan han åker igen.

Min älskade mamma fick åka ambulans idag vilket har gjort mig både orolig och ledsen. Även om hon fick komma hem snabbt igen så är de svårt att släppa. Tänk om de är nått fel i alla fall. Tänk om läkarna missade något. Många tankar som far runt och jag undrar hur jag skulle klara mig om de hände min mamma nått ♥

Idag var det möte med överläkaren angående min sjukskrivning som går ut på söndag. Vi pratade mat, ångest, medicin, vardag och så vidare. Min psykolog var också där. Han ville förlänga min sjukskrivning men jag sa att jag ville börja plugga på måndag och hoppas på att jag verkligen fixar det, Han gick med på de men tyckte att jag skulle höra av mig direkt om jag kände att jag inte fixade det för då skulle han sjukskriva mig igen. Men jag vill läsa och har bestämt mig för att jag ska fixa de. Min psykolog tyckter att jag ska jobba i sommar. Men jag vill ju inte de. Jag vill plugga och vara med min son. Ja ja... de är långt kvar.

En spark

2011-01-13T11:56:00.000+01:00

Jag har fått en spark. Min granne som alltid blänger eller klagar och ibland båda mötte jag i trappan idag och hon sa då att sparken som står utanför är hennes men att jag gärna får den om jag vill. Så att sonen kan åka på den till dagis. Hon hade även en cykel som sonen gärna får. Ibland blir man överaskar av människor men visst är de härligt när det är en positiv överraskning.

En vanlig vardag

2011-01-11T17:03:00.003+01:00

Idag har vi varit på biblioteket och lånat böcker. Haft lite mystid tillsammans. Tyvärr var inte sonen på speciellt bra humör. Han tjurade ordentligt ganska många gånger. Vilket göt mig väldigt ledsen men så är det väl för dom flera föräldrarna. Jag försöker ge honom allt jag kan. Även om jag inte kan göra sånt som andra föräldrar kan som att åka och bada, gå på bio, vara ute i pulkabacken i timmar och ha med mackor och varm choklad. Men jag försöker hitta på annat mys och pyssel. Vi läser mycket, spelar spel och lägger pussel. I helgen gjorde vi en bok tillsammans. Ibland har vi picknick i vardagsrummet och i helgen poppade vi popcorn och hade bio kväll i soffan. Tyvärr uppskattas de inte alltid och de finns alltid något annat som verkar roligare. Men jag försöker ge honom tid, lyssna på honom och massor med kärlek.

Idag får jag blogga från mobilen för jag har kopplat datorn till TV så att sonen kan titta på film.

Jag lånade en bok om Yoga när vi var på biblioteket. Dels tror jag att de kan vara lagom träning för mig som orkar väldigt lite och även kan ge mig lite lugn i själen. Jag hoppas på de i alla fall. Jag har alltid varit fascinerad av yoga och dess livsstil. Vi får väl se hur de går... Jag ska i alla fall börja läsa den ikväll och se hur de verkar.

Kontroll....

2011-01-09T10:10:00.000+01:00

Nej ångesten satt kvar hela dagen igår. Det gick inte att äta, inte att andas. De tryckte i bröstet, jag skakade och hjärtat galopperade. Jag försökte distrahera mig, andas lugnt. Men den var kvar. Den är här även idag. Och även om jag vet att de inte är farligt så är den så förlamande. Nu var de länge sen jag hade en sån attack där jag tror att jag ska dö men de här är tillräckligt för de är hela tiden precis på gränsen till att vara kontrollerbart. Det är otroligt uttröttade att hela tiden hålla den tillbaka och jag vet att ju längre jag gör de desto svagare blir jag och den kan lättare ta över. Precis som min psykolog säger kan jag välja mellan att leva och göra roliga saker med ångest eller ha tråkigt med ångest. De känns ju mer lockande att få leva lite eftersom jag ändå har ångest men den är förlamande och uttröttade så de är svårt att orka. Dessutom är jag alltid rädd för att tappa kontrollen över den och att den ska ta över. Men jag vill ha mitt liv tillbaka. Det är så kort och jag vill fylla det med roliga saker istället för att titta tillbaka på de och se att jag inte har gjort någonting för ångesten styrde mitt liv.

Vi spelade spel igår jag och sonen. De var väldigt viktigt att krokodilen fick vara med och spela. Det var ju bara tvunget att vara dagens bild. Tycker att de är så gulligt även om krokodilen knappast är söt. Idag ska jag besegra ångesten och gå till affären. Vi måste handla så de är bara att se till att fixa de. Dessutom har ju ätstörningssköterska ordinerat en promenad om dagen och de funkade inte igår så idag måste jag gå lite. Vet att jag mår bättre efter de och sover bättre i natt.

Upp och ner

2011-01-08T10:00:00.003+01:00

Igår kom sonen hem igen. Äntligen! De blev mys hela dagen så klart. Vi lekte och spelade spel på förmiddagen och på eftermiddagen var vi ute och åkte snowracer. Otroligt roligt men vad fort de gick! Tyvärr har jag fortfarande svårt att orka så de blev många pauser och vi var nog bara ute 1 1/2 timme men kul hade vi. När vi kom in värmde vi oss med lite varm choklad och tittade på film tillsammans.

Det är så skönt att han är hemma igen. Han är verkligen allt för mig. Så otroligt snäll, omtänksam, klok och rolig. Full av liv och bus. Pratar och håller igång hela tiden. Vilket gör att jag blir en väldigt trött men lycklig mamma. Idag har jag lovat honom att vi ska gå och mata fåglarna. Hoppas på att orken finns och ångesten håller sig borta.

Tyvärr kom ångesten smygande på kvällen och höll mig sällskap i soffan. Så ensam behövde jag inte känna mig. Det tryckte i bröstet under hela kvällen och fast jag försökte koncentrera mig på Lets dance, läsa bloggar och pilla med telefonen så stannade den kvar och höll ett fast grepp om mitt bultande hjärta. Usch vad jag hatar skiten! Men det var en lång dag full med bus och skoj så de är väl kanske inte så konstigt. Jag får inte vara så hård mot mig själv och förvänta mig för snabba resultat. Det tar tid. Som min mammas man säger: Det tar lika lång tid ut ur skogen som in i den. (Och längre tid om man går vilse på vägen som min ätstörningssköterska påminde mig om) Men ångesten gör mig så ledsen. Det tröttar ut mig och har tagit så mycket av mitt liv och gör fortfarande.

Ni har så rätt!

2011-01-06T16:25:00.000+01:00

Det finns ju ingen anledning till att andra ska tycke någonting om mitt beslut. Och dessutom känner jag mig väldigt säker på det här. Det är bäst för mig och min son. Eftersom jag har tagit de här beslutet så tidigt har ångest och oro försvunnit. Jag har funderat på årets sommarjobb sen förra året. Men nu behöver jag inte tänka på det utan bara se fram emot en härlig och lugn sommar. Problemet är att jag alltid har funderat och oroat mig för vad andra ska tycka. Jag kommer på hur många olika motargument till allt jag ska och vill. Av någon anledning vill jag alltid att andra ska godkänna mig och det jag gör. Att folk ska tycka att jag är duktig. Främst personer som jag inte ens känner eller tycker om. Personer som inte är viktiga. De personerna som är viktiga i mitt liv stöttar mina beslut och älskar mig oavsett vad jag gör. Detta tåls att öva på.

Igår tittade jag på universitetets hemsida och dom hade gjort om sidan för lärarutbildningen. Filmer från lärare från alla olika klasser. Förskollärare, 1-3, 4-6, ämneslärare i högstadie och i gymnasie. Jag tittade igenom alla filmer men så fort jag såg läraren som undervisade i en 1-3 kände jag att det är precis vad jag vill göra! Att få vara med när barnen börjar skolan, deras första år. Lära dom räkna, läsa och skriva. Försöka få dom att tycka att skolan är rolig. Och dessutom att få följa dom flera år och se hur dom växer och utvecklas. Så nu ska jag försöka bli bättre så att jag kan börja min utbildning. Det kommer nog bli tufft men de här är vad jag vill göra.

Tagit ett beslut

2011-01-04T23:48:00.000+01:00

Jag har tagit ett beslut. Ett beslut utifrån vad jag och min son behöver. Ett beslut som jag kan tänka mig att många kommer tycka illa om och ifrågasätta. Dessutom är det tidigt att redan nu ta ett beslut angående sommaren men det känns rätt för mig. I år kommer jag inte att jobba utan att läsa sommarkurser istället. Då klarar jag mig ekonomiskt och hinner vara med min son mycket och ta hand om mig själv. Jag har alltid jobbat hela somrarna, försöka få ihop kvällarna och helger. Fixat barnvakt, stressat, strulat med dagis och likande. Förra sommaren var det dessutom otroligt jobbigt. Jag vägde 45 kg, åt max en gång om dagen. All min energi gick åt att jobba och hålla ångesten i schack. Efter det däckade jag totalt och nu är jag ju sjukskriven. Så jag tänker inte jobba i sommar bara för att alla tycker att jag borde eller att det är dumt att ta studielån över sommaren. Jag ska plugga, njuta av sommaren. mysa med min son och ta hand om mig själv. Utan att förklara och försvara mitt beslut. Det här är vad jag känner är rätt för mig och min son. Det här är nått vi behöver. Och som min kloka lillasyster skrev till mig igår: man bestämmer själv hur man vill göra i sitt liv. Precis så som jag vill och ska leva mitt liv. De är mitt liv. Och även om de är svårt så försöker jag låta bli att tänka på vad andra ska tycka och hur jag ska förklara mitt beslut för andra. Det tar nog ett tag att lära sig att bara utgå ifrån sig själv.

Bild 3 av 365

2011-01-03T18:42:00.000+01:00

Här har ni dagens bild. Jag tröstäter....

Jag saknar min son. Jag saknar honom så att de gör ont. Det känns som om jag kommer gå sönder av saknad. Och det är bara måndag.... Jag måste längta ända tills på fredag. Så jag tröstäter. Glass och godis. Kollar på sorgliga serier i mina myskläder och gråter. Känner mig ensam och tycker synd om mig själv. Och trots att jag har känt mig otroligt ensam hela helgen så vill jag inte ha sällskap. Jag vill vara ensam och bara vara precis som hela helgen. Men efter idag så räcker det. Imorgon är det dags att träffa människor igen. att ta på sig vanliga kläder och gå ut i snön. Ett besök hos psykologen och förhoppningsvis träffa min mamma. Men idag stannar jag i soffan och gråter lite till.

2011

2011-01-02T13:29:00.001+01:00

Ja då har år 2011 börjat. Än så länge har de inte hänt så mycket. Jag har sovit mycket eftersom sonen höll mig vaken mycket när han var. Dessutom städade jag ut julen och flyttat om mina ljus och prydnader samt dammade igår. Jag älskar ju att göra om hemma och gå runt och pyssla. Idag ska jag gå och handla lite och diska. Annars ska jag nog bara ta det lugnt. Läsa ikapp lite tidningar och bloggar. Vilket spännande liv jag har! Men i veckan som kommer ska jag till psykologen och ätstörningssköterska. Ska väga mig där och de är alltid spännande.

Här får ni en liten smygtitt på hur jag ser ut 2 januari 2011.

Dagens foto till projekt 365.

Inför 2011

2010-12-31T23:15:00.004+01:00

I slutet av 2009 hittade jag denna sida genom någon blogg. Jag testade och sparade det första som kom upp (man kan trycka och ändra det hur många gånger som helst) Så enligt den skulle jag 2010 följa mina egna råd. Kan inte påstå att jag har gjort de. Jag vet att jag har gett råd som jag själv borde ha lyssnat på och tagit till mig. Men det är väl alltid enklast att se vad andra borde göra eller inte göra än att själv se vad man borde. Det är lättare att vara objektiv när man står utanför. Så såhär i efterhand kan jag se att de fanns många råd jag borde gett mig själv istället för andra.

Man kan göra detta även i år så självklart var jag tvungen att testa. Att vara mer spontan är något jag önskar att jag kunde vara. Göra de jag vill, när jag vill. Utan att fundera på vad som kan hända eller vad andra kommer tänka och tycka. Att göra saker som faller mig in utan att planera allt in i minsta detalj, göra det flera gånger i huvudet och fundera ut lösningar på att tänkbara problem. Saker och ting blir aldrig som man hade tänkt sig så varför oroa sig hela tiden inför saker som inte händer eller ändå händer?

2011 ska bli ett bättre år än 2010. Jag kommer att koncentrera mig på mig själv. Det jag vill och tycker om. Välja att göra de jag mår bra av och inte det jag tror att andra förväntar sig. Jag ska lägga energi på det och dem som jag tycker om och välja bort det som tar energi från mig. 2011 kommer bli ett ego år. Bara fokus på mig själv. Försöka hitta mig själv. Den jag är bakom sjukdomen. Sen är de ju inte alltid man kan välja bort saker som man inte vill. Dessutom är min son det absolut viktigaste för mig så att han mår bra och att vi har ett bra liv tillsammans är självklart prioritering ett i alla lägen. Men han förtjänar en mamma som tar hand om sig själv, är nöjd med sitt liv och tycker om sig själv. Det är fokus under 2011. (Påminn mig om jag glömmer bort det)

Dessutom ska jag detta år fixa projekt 365. Ett foto om dagen för att dokumentera mitt år och vår vardag. Ska ska bli riktigt roligt och jag är väldigt taggad inför det. För mig är de viktigast att jag tar ett foto och inte kvalitén på det. Men jag kommer blanda vardagsbilder med inredningsdetaljer, porträtt med stylade bilder. En del kommer visas och en del håller jag för mig själv. Men ett foto om året ska det bli.

Nu önskar jag er ett RIKTIGT GOTT NYTT ÅR!
Hoppas att 2011 blir som ni vill och kommer med mycket kärlek och glädje.

Mitt 2010

2010-12-30T21:46:00.002+01:00

Jag tänkte sammanfatta mitt år lite kort. Det är väl sådant man ska göra så här när det snart är slut? Se vad man har gjort under året och så. Även om mitt 2010 har varit väldigt kämpigt och fyllt med ångest och många dalar så finns det ljuspunkter och alltid saker att lära sig av det som hänt.

Året började med studier. Pluggade runt 200 poäng och tyckte att det var väldigt roligt. Men samtidigt var jag väldigt irriterad hela tiden. En dålig mamma som alltid var någon annanstans i tanken. Startade projekt 356 men datorn krashade och alla bilder försvann så jag gav upp.

Vägde runt 52 kg och kämpade med att få i mig mera frukt och grönsaker. En magsjuka fick mig att börja kämpa med att överhuvudtaget äta och vikten gick neråt. Jag skrev högskoleprovet vilket jag tyckte var väldigt roligt och resultatet blev 1.0. Funderade både på vem jag var och vad jag ville samt framtida yrkesval. Socionom eller lärare?

Min psykiska hälsa blev värre och jag ringde till psyk och bad om hjälp. Klarade skolan riktigt bra. Och även om jag började blogga 2009 var det i år som jag verkligen började tycka om det och behöva det. Att få skriva av mig, visa bilder och idéer. Bloggen har blivit viktigare för mig under året och jag har så många fantastiska läsare. Runt 130-150 om dagen och får så mycket kärlek och stöttning. Har även hittat massa fina bloggar som jag följer och ger mig både glädje och inspiration.

Jag lånade en bil under sommaren och jobbade 75% på ett demensboende. Sonen hade vattenkoppor men väldigt lindrigt. Köpte en systemkamera och fotograferade allt mera igen efter att inte haft en bra kamera på två år. Vi åkte på loppisar och till stranden jag och sonen. Hade en mysig sommar. Kämpade med mat och jobb. Gick ner till 45 kg och min mens försvann.

Vi var på ute teater i gamla stan med min mamma och syster. En väldigt mysig dag. Vi var också på kolmården en dag och gick runt. Prinsen fyllde dessutom 4 år även om jag inte fick fira honom just den dagen. Men vi hade två kalas tillsammans och jag bakade och gjorde tårta till honom.

Prinsen var i Spanien och jag fortsatte kämpa med mat, vikt och tankar. Började skolan igen. Började hos en ätstörningssköterska och började äta medicin. Fotograferade och pysslade mycket hemma. Tittade på mycket serier och filmer för att slippa tänka.

Fyllde 26 år vilket gav mig åldersnojja. Klättrade sakta upp på vågen och gick hos både psykolog och ätstörningssköterska. Kämpade med skolan men det gick sämre och sämre.

Bad tillslut om att bli sjukskriven och blev det. Tog det väldigt lugnt och ökade medicinen. Mycket fina kommentarer och mail från bloggläsare. Dessutom en ny brevvän. Funderade mycket på vem jag är bakom sjukdomen och hur jag vill vara och ha mitt liv.

Känner för första gången på otroligt många år julstämning och fixar julklappar och julpyntar tidigt. Chockar alla i min närhet genom att överhuvudtaget julpynta och säga att jag längtar till jul. Får en riktigt akut nergång där det pratades om att lägga in mig på psyk. Ökar medicinen och får dagliga hembesök under en kort period för att stabilisera mig. Kommer upp fort och lyckas till och med äta på restaurang för första gången på flera år.

Kom upp till 50 kg och fick tillbaka min mens efter 6 månader. Firade en härlig jul och känner att trots ett väldigt jobbigt år blev det ett bra avslut. Hoppas på att 2011 blir ett bra år och vad jag önskar och hoppas på inför nästa år kommer i ett annat inlägg.

Tack underbara bloggare för all kärlek ni har gett mig under detta år. Alla fina kommentarer. Så mycket stöttning och peppande ord som betyder så mycket mer än jag kan beskriva.

Jullov

2010-12-27T20:43:00.001+01:00

Eftersom jag och prinsen är lediga hela den här veckan verkar de vara svårt att hinna med både bloggandet, svara på kommentarer och titta in hos er. Men det är härligt att fylla livet med liv istället för datorn. Vi myser massor, leker med alla julklapparna, spelar spel och tittar på filmer. Jag har dessutom hunnit byta gardiner i sonens rum, fixat två nya tavlor och klätt om en lampa. Imorgon ska vi ut och åka snowracer och ha det härligt. Men snart är jag tillbaka igen och tittar in till er och läser om eran jul och tittar på era fina bilder. Jag blir så glad av kommentarerna ni lämnar och jag lovar att svara när tiden finns. Men just nu är tiden med sonen den viktigaste. Jag tar vara på varje sekund!

God fortsättning!

2010-12-26T20:00:00.000+01:00

Nu är det dags att komma tillbaka till bloggvärlden efter en härlig julhelg. I torsdags gjorde jag och sonen julgodis hela eftermiddagen. Det var nämligen vi som stod för godiset i år.

Det var en mycket lyckad julafton. Massa god mat, trevligt sällskap, Kalle anka, besök av tomten och massa fina paket. Sonen var så nöjd. Han fick fina kläder, spel, lego, pussel, böcker. filmer, riddarkläder och mycket mer. Jag fick en stekpanna, fina örhängen, ljus, pengar, Jul med Ernst och annat fint. Men så trött jag var efteråt och hela dagen igår. Jag fick dessutom en present av min kropp på julaftons morgonen. Min mens kom tillbaka efter ett halvår. Det kändes verkligen skönt. Ännu ett tecken på att de börjar vända och både kropp och psyke är bättre även om de är långt kvar.

Igår hade vi en mysdag med bara gott att äta, mys i soffan, filmtittande och så spelade vi självklart spelen som sonen fick. Idag har vi varit hos min pappa och fått flera klappar. Sonen fick en en snowracer som han har önskat sig så länge så nu när vi har jullov ska vi självklart ut och prova den i backarna.

En liten hälsning!

2010-12-23T18:18:00.000+01:00

Underbar!

2010-12-22T11:17:00.002+01:00

Jag måste visa er vad jag hittade igår. Jag är inte direkt någon "klänning tjej" Känner mig fin men obekväm. Men så kände jag att på julafton vill jag ha klänning och vara lite extra film. Så igår gav jag mig ut på jakt och hittade en helt underbar klänning!

Den var så fin och jag bara älskar den! (väldigt fint med byxorna nere vid fötterna) Men jag köpte den inte. Hur fin den än är lär jag aldrig använda den. Hittade en fin och billigare som jag köpte men kan inte sluta tänka på denna skönhet!

Mitt hem ♥

2010-12-20T11:53:00.001+01:00

Idag är det ju måndag. Då skriver jag ibland en lista över vad jag är tacksam för just nu. Det var några veckor sen jag gjorde det nu och idag kommer de bli lite annorlunda. Jag tänker nämligen skriva om mitt hem. Jag är otroligt tacksam över mitt hem och älskar att bo här. Min mamma säger att jag har de så mysigt och hemtrevligt och jag håller med. Jag älskar att vara hemma och greja. Göra om och städa. Vill att de ska vara fint och skönt att vara hemma.

Jag har bott här i över ett år nu. Det var väldigt länge sen jag trivdes så här bra i ett hem. Jag har haft den där första förälskelsen i många av mina lägenheter men här försvinner den inte. Jag trivs så bra och är så glad och tacksam för att jag hittade den och bor här. Jag vill aldrig flytta härifrån!

(även om jag önskar mig ett hus och en trädgård i framtiden)

Min hall är lagom stor och avlång. den bilder ihop hela lägenheten för den är vägen till varje rum.

Förvaring och levande ljus är viktigt här dels för att de är ganska mörkt men också för att jag vill ha lite mysstämning redan när man kommer in.

Badrummet är litet men fint. Grått och vitt kakel samt golvvärme som är underbart

att ha nu på vintern. bland kan jag sakna att ha badkar men det är inget livsviktigt.

Köket är fint även om jag skulle vilja måla om väggarna. Men det är fint och funkar bra.

Mycket bänkyta och bra förvaring. Dessutom tycker jag ju om att

testa nya maträtter och baka även om jag inte gör de jätte ofta.

Sonens rum är egentligen inte ett rum. Jag bor i en 2,5 så han har ingen dörr till sitt rum och det är väldigt litet men det är mysigt och vi gillar det båda två. Så länge han inte är så gamla är de okej med detta rum. Förvaring är viktigt här eftersom de är så litet och han har massa leksaker.

Dessutom ska det ju vara lätt städat.

Vardagsrummet spenderar jag mest tid i. Här har jag min dator och tv som jag använder massor.

Dessutom en stor skön soffa som vi ofta myser i. Sonen leker gärna här inne och vi har mycket pysselsaker som vi håller på med. Jag har en liten "kontorsdel" i ena hörnet med skrivbord, skrivare, papper och likande. Dessutom bor våra söta marsvin här inne.

Till sist har vi mitt sovrum. Här har vi sängen och några garderober. Här finns alla våra kläder och mina tidningar och böcker. Jag sover gott här inne men de är i stort sett de ända rummet används till. Vi är väldigt sällan här. Men det är ett härligt rum för här har vi alltid vårat morgon mys ♥

Det var en liten genomgång av mitt hem.

Positiv status

2010-12-19T13:30:00.002+01:00

Nu när året snart är slut kan man ju sammanfatta det på många olika sätt. På facebook kan man tex få fram ett urval av sina statusuppdaterigar under året som gått eller själv välja bland det man har skrivit. Igår hittade jag dessutom ett ställe där man kunde få fram sina mest skrivan ord på sin status. Jag testade och blev glad när jag insåg att det var positiva ord. Var rädd för att det skulle vara negativa saker men så var det inte.

Hur gör ni nu när 2011 snart är här? Sammanfattar ni året som gått på något speciellt sätt? Eller era förhoppningar och planer inför det nya året kanske?

Fredagsmorgonen ♥

2010-12-17T11:46:00.001+01:00

Eftersom det är fredag idag och prinsen åker startade vi dagen med sovmorgon och sedan mysfrukost. Rostade mackor med ost och marmelad och varm choklad med polkagriskäppar i. Väldigt gott och mysigt.

Vi tända också vår adventsljusstake och åt i lugn och ro.

En vecka kvar till julafton och den morgonen kommer bli minst lika mysig.♥

Jag har varit en dålig bloggvän den här veckan. Det har varit väldigt mycket att göra och jag har lagt all energi på sonen så klart. Vi har varit hos mormor och dekorerat pepparkakshus, varit på julmarknad, lånat böcker på biblioteket, varit på 4-årskontroll och mycket annat. Sonen har hostat mycket på nätterna så de har inte blivit mycket sömn. Dessutom har jag ökat min medicin vilket gör mig trött och skakis. Men vi har haft en väldigt mysig vecka och jag känner mig nöjd. Har faktiskt varit en lugn och glad mamma. Inte alls mycket tjat och bråk. Men jag har inte hunnit (eller prioriterar bort) att besöka era bloggar och svarat på kommentarer. Ska ta tag i det i helgen tänkte jag. Älskar ju att besöka er och inspireraras av era vackra bilder och fina inlägg samt få dela eran vardag. Och alla era underbara kommentarer gör mig så glad och varm i hjärtat! ♥

Otroligt tacksam

2010-12-15T09:18:00.000+01:00

Igår kom det några glädjetårar. Jag är så rörd och tacksam över dessa underbara människorna som finns i mitt liv. Jag har svårt att förstå att dom finns där för mig och ställer upp. Min mamma, hennes man, min syster och min släkt som oroar sig för mig, undrar hur det är och hjälper till. Deras omtanke gör mig så varm och glad. Dessutom har jag alla er här som lämnar så otroligt fina kommentarer och mail med uppmuntrande och peppande ord. Det är otroligt hur mycket värme och kärlek de kommer genom skärmen. Och era underbara bloggar som ni fyller med vackra bilder, inspirerade inlägg, tankar och funderingar. För att inte prata om min son som gör varje dag full av glädje och mys. Han är så klok, glad och rolig. Han pussar och kramar, frågar och funderar, får mig att tänka efter och le.

Sonen är helt säker på att tomten kommer till oss på julafton. Så jag och mamma har pratat om det och funderat på vem som skulle kunna ställa upp. Igår frågade jag min vän om hon kunde tänka sig att vara tomte om dom skulle vara i närheten och fira och hon hade tid och lust. Hon ville absolut ställa upp. Tomtedräkt hade hennes mamma och det var bara att vi bestämde vilken tid som passade oss bäst. Tänk vilken underbar vän jag har som med glädje ger sig ut på julafton för att min son ska få träffa tomten. Hon har visserligen inga barn själv men syskonbarn som kommer och firar med dom. Ändå tar hon sig tid att komma till oss. Det är vänskap det och jag känner så mycket tacksamhet över att ha henne. Hon ställer upp i ur och skur och jag vet inte hur jag ska kunna tacka henne tillräckligt eller förklara hur mycket det betyder för mig. Men en julklapp i tomtens säck kommer definitivt att vara till tomten själv.

Lycka, kärlek och harmoni!

2010-12-13T17:58:00.000+01:00

Idag älskade bloggvänner har jag gjort något stort!

Jag har ätit på restaurang! Det har inte hänt på flera år och eftersom jag knappt kan äta hos min mamma utan att byta glas och skölja besticken så är de helt otroligt att jag åt mat som någon annan hade lagat bland massa andra människor och med tallrik och bestick som andra har diskat. Det är otroligt stort för mig!

Men det tar på krafterna så ångesten trycker lätt i bröstet ikväll. Men jag är både imponerad och förvånad över att jag lyckades idag. Förstår de inte riktigt själv. Vet inte vad kraften kom ifrån. Även om de var jobbigt först med mycket tankar så lyckades jag trycka undan dom och faktiskt även smaka ordentligt på maten och tycka att det var god. Det känns som ett framsteg och efter alla bakslag är det viktigt med någon som blir rätt och får mig att känna att jag faktiskt kan.

Lycka, kärlek och harmoni önskar jag mig av tomten i år.

Både till mig själv och alla jag bryr mig och alla mina underbara läsare!

Min belöning

2010-12-10T12:56:00.001+01:00

Igår var jag hos ätstörningssköterskan igen och eftersom jag har mått väldigt dåligt vägdes jag igen. Jag hade trots mitt mående gått upp i vikt och är nu över 50 kg för första gången sen april. I Januari i år vägde jag runt 52 för att sedan gå ner till 45 i sommras och nu går jag uppåt igen. Så jag tyckte att jag förtjänade en liten belöning. Amelias jultidning fick följa med mig hem och inne på Kappahl hittade jag ett fint armband för 29 kr.

Det står massa bra saker på armbandet. Breathe, Hope, be yourself, freedom, relax, believe, say the truth, accepance osv. Bra för mig att ha runt armen och läsa på när de känns jobbigt.

Efter början av veckans svacka är det nu dags att ta nya krafter och börja kämpa igen. Jag vill ha mitt liv tillbaka och jag vill må bättre. Kanske har jag ändå kommit en liten bit på vägen...

Ps. jag vet att de har varit nått konstigt med min blogg som senaste dagarna. Man har inte kunnat se den utan de har bara varit vitt. Jag har ingen aning om vad det beror på men de verkar ha löst sig nu.

Precis vad jag behöver

2010-12-09T10:10:00.000+01:00

Har ni hört den här låten? Det är min syster som har tipsat mig om den. Den är precis vad jag behöver. Otroligt fin, härlig att sjunga och dansa till och en väldigt peppande text. Det här är sånt som får mig att välja leva och bli starkare. Den ger mig motivation och lust. Den väcker min kämparglöd.

Egentligen vill jag inte dö. Jag vet att de finns så mycket kvar att uppleva och att jag har massor kvar att ge. Kärlek, glädje, mål och drömmar. Människor att lära känna, platser att se, smaker och dofter att upptäcka, saker att lära sig. Men när ångesten inte ger sig. trycket i bröstet är där dygn efter dygn så är de svårt att se det. När man ständigt kämpar för sitt liv och alltid förlorar är det svårt. oavsett hur mycket jag än försöker så är ångesten där och tar bort min ork, lust och glädje i allt. Först blir jag arg och kämpar ännu hårdare men de vänder ganska snabbt för orken och kraften tar slut. Då kommer hopplösheten och smärtan. Det känns som om de aldrig kommer bli bättre. Mitt liv är bara sjukdom och ångest som hindrar mig från att leva. Som binder mig i mitt hem, ensam och ledsen hela tiden. Då ger jag upp och bara gråter. Då längtar jag efter döden. Fast egentligen är de inte den jag vill ha. Jag vill bara ha ett slut på all smärta. Jag vill få leva igen. Mitt liv utan ångesten som ständig följeslagare och som alltid hindrar allt jag gör. Jag känner hur mitt liv bara går utan att jag lyckas fylla det med någonting. Det är så mycket jag vill och längtar efter men de tar hela tiden stopp och kraften att kämpa emot blir mindre och mindre. Då säger jag att jag vill dö fast om jag tänker efter så är det inte de jag vill. jag vill bara att det ska få ett slut och att jag ska få mitt liv tillbaka.

Tack

2010-12-07T19:55:00.000+01:00

Tack söta ni för era kommentarer. Så mycket fina och tänkvärda ord. Peppande och tröstande.

Idag har jag suttit hos min psykolog i nästan två timmar. Jag grät och grät. Vilket inte är så konstigt eftersom jag har gjort de i två dygn nu. Men hon kallade in både överläkaren och ett omvårdnadsteam som gör hembesök dygnet runt. Dom pratade om att lägga in mig men de vill jag ju helst inte. Så vi skulle börja så här men om jag blev sämre så kommer de vara aktuellt.

Jag har i alla fall fått sömntabletter och lugnande tabletter som jag tidigare har haft vid behov men nu ska ta varje dag. Sen kommer omvårdnadsteamet till mig varje kväll och kollar så att jag är okej, har tagit medicinen och har ätit. Psykologen ska ringa imorgon igen och sen har jag tid hos ätstörningssköterskan på torsdag.

Jag är så trött efter dagens möte. Det var tufft att sitta där och med tanke på hur dåligt jag sover och har gråtit massor så är de väl inte så konstigt. Håller tummarna för att sömntabletterna ska funka bra.

Om jag bara fick ge upp....

2010-12-06T20:00:00.001+01:00

Jag vet att jag måste fortsätta kämpa, att jag inte får ge upp. Men jag vill inte mera. Jag förstår inte varför jag ska behöva leva. Jag vill inte! Jag orkar inte mera. Jag är trött på att kämpa, att alltid ha ångest och aldrig känna mig glad. Det finns ingen mening med att leva så här.

Jag trodde att de hade vänt. Att de var på väg uppåt. Jag kände mig lite bättre ett par dagar. Men nu är jag tillbaka på botten igen. kanske är de så här ett tag. Kanske kommer hela mitt liv vara så här. Ingenting är roligt. Ingenting har någon betydelse. Jag försöker göra saker som jag vet att jag har tyckt om. Jag bakade, pysslade, fotograferade och var med min vän i helgen. Men de spelar ingen roll. Helst vill jag bara vara ifred. Få ligga i soffan och titta på nått tv program eller nått. Bara få vara ifred.

Jag hoppas att jag ska känna glädje när jag gör sånt som jag brukar gilla. Som att åka till min vän. Jag tänkte att de nog skulle bli bra när jag väl var där. Men jag längtade bara efter att få åka hem. Att slippa sitta och le och prata om saker som jag egentligen inte bryr mig om. Sånt som jag annars har älskat att prata om. Jag har alltid älskat våra kvällar tillsammans men inte nu. Baka var inte roligt, inte att pyssla eller läsa era söta kommentarer. Det finns ingen mening med någonting.

Jag vet att jag inte får dö. Att min mamma och min syster förtjänar bättre än att jag ger upp. Min son har inte valt att ha mig som mamma och förtjänar absolut inte att hans mamma lämnar honom. Han förtjänar en mamma som är glad och som orkar. Inte en som är svag och lämnar honom. Även om jag många gånger tror att han skulle ha de bättre utan mig. För deras skull fortsätter jag. Jag lever för dom, inte för min egen skull. Oavsett vad jag gör blir de inte bättre. Jag önskar att jag var med i en olycka. Då skulle de inte vara mitt fel att jag dog. Ingen kunde vara arg för att jag lämnade dom. Olyckor händer och man går vidare. Det skulle vara enklast så.

Pyssel

2010-12-06T11:20:00.001+01:00

Vad skönt att höra att de är fler än jag som känner sig lite obekväma när man springer runt och fotograferar runt folk. Men jag har ju bestämt mig för att jag ska strunta i vad andra tycker och göra det jag vill. Dessutom kom Josefin med ett bra tips. Hon försöker lära sig att stänga ute omgivningen och låtsas att hon är på ett fotouppdrag och måste fotografera. Ska nog testa det nästa gång. Och dessutom kan de vara roligt att låtsas att man är professionell fotograf.

Jag tänkte visa er vad jag pysslade med igår.

Jag bakade pepparkaksmuffins. Alltså mjuk pepparkaka i muffinsformar.

Dessa la jag i en söt liten låda och knöt ett band om med torkade apelsinskivor och kanelstänger i.

Var hos min bästa vän igår och gav då denna burk till henne och hennes sambo som tack för att dom finns och gör så mycket för mig.

Dessutom hittade jag en rolig idé inne i Swe Scrapbook bloggen. Det var Helene som hade sytt ett fodral till sin iPhone och de blev jag väldigt sugen på att testa själv. Så jag letade upp en bit filt, tråd, lite spets, pärlor och en stämpel. Den vart ganska söt tycker jag och för att vara första gången är jag nöjd.

Se om jag kan få ihop nått mera sött fodral till min syster och kanske ett till åt mig. Det kan vara kul att ha lite att byta med. Dessutom går det snabbt att göra och jag tycker ju om att ha nått att pilla med när jag sitter i soffan och tittar på min serier.

Vårt vackra land

2010-12-04T20:16:00.000+01:00

Idag var det otroligt härligt väder. Vi har väldigt mycket snö, det var runt -4 grader och solen sken. Väldigt vackert! Det har varit runt -20 ett par dagar nu så de var skönt att kunna gå ut utan att frysa ihjäl. Jag var ju självklart tvungen att ta mig ut och jag tog med mig kameran för att kunna föreviga vårt otroligt vackra land.

Jag känner mig ofta ganska obekväm när jag går med kameran och fotar. Känner mig lite dum när folk går förbi. Men jag har ju sagt att jag ska fota mera och sluta tänka på andra och göra de jag vill. Att pulsa runt i snön, känna solens strålar, se allt vackert och andas in den kalla luften var verkligen härligt!

Jag funderar på vad som är mina drömmar och vad som är mina mål. Ibland är de svårt att hålla isär tycker jag men de känns ändå som att de kan vara bra att veta vad som är vad.