♥ Han ♥

Tänk att det ska vara så svårt att få det att fungera. Att bara njuta av att vara kär. Relationer med människor är spännande och lärorika men otroligt svårt. Jag är så kär och så rädd. Min hjärna skriker då och då att det aldrig kommer fungera och att jag borde ge upp medan mitt hjärta säger att det är så här det ska vara. Det är honom jag ska vara med. Han är så fin, gullig, omtänksam, rolig, smart och trygg. Han är bestämd, vet vad han vill, kan bli jätte arg och är svartsjuk. Han är vad jag vill ha och behöver. Men det är inte lätt att vara med någon. Jag undrar vad han ser hos mig och varför han vill vara med mig. Vad har jag att ge?

Jag har inte släppt in någon i mitt liv sen jag träffade sonens pappa för sju år sen och knappt då för han var aldrig intresserad och kom aldrig nära. På den tiden dejtade jag pojkar. Pojkar som inte visste vad dom ville och knappt hade levt. Nu är jag tillsammans med en man. En man som har levt, haft förhållanden och vet vad han vill. Dessutom har vi båda barn som blandas in i allt det här. Det är en helt ny situation för mig som gör mig förvirrad och rädd. Det är svårt att få ihop olika viljor, barn, olika bakgrunder. Varannan vecka förhållanden där barnen är viktigast ena veckan och vi är viktigast den andra. Dessutom står jag här med min sjukdom och försöker reda ut mitt liv och vem jag är bakom all ångest. Jag har växt upp i sjuka förhållanden och har alltid gjort vad alla andra vill och tycker och det jag tror förväntas av mig. Alltid gjort allt för att bli omtyckt och få lite närhet. Destruktiva förhållanden och beteenden. Nu när jag försöker hitta mig själv, vem jag är och vad jag vill är jag livrädd för att tappa bort det för att det inte passar honom. Att jag ska ändra mig för att tillfredställa som jag alltid gjort. Men jag måste nog lära mig att släppa in, ta konflikter, kompromissa och inte trycka undan den jag är. Undra hur mycket tålamod han har med mig.....

Men jag är så kär! Har nog aldrig varit så här kär i någon innan. Han får mig att känna mig trygg, omtyckt och lycklig. Han lyssnar och frågar. Är intresserad och intressant. Han får mig att skratta otroligt mycket och ofta. Han pushar mig till att göra saker och får mig att vilja göra saker. Även om han ibland trycker på lite för hårt men det kan inte vara lätt att veta. Han får mig att tycka bättre om livet och att vilja bli bättre. Han har fått mig att kämpa ännu hårdare för att bli frisk. Han är dessutom en underbara pappa och har världens sötaste dotter som jag tycker så mycket om. Han är ständigt i mina tankar och jag kan inte tänka mig att vara utan honom eller med någon annan. Han har någon slags dragningskraft och jag släpper honom inte i första taget. Jag har miljoner fjärilar i magen hela tiden och längtar så jag håller på att bli tokig varje stund jag inte är med honom. Det är otäckt att känna så här starkt och samtidigt otroligt härligt!